"Viktigt att ta hänsyn till hörselns påverkan"

Maria Midbøe är är hörselskadad, har varit aktiv i Unga Hörselskadade och även i HRF:s utvecklingsprojekt i Bolivia.
– Jag tror dövpsykiatrin är ganska okänd för den stora gruppen barndomshörselskadade, säger hon.
– Det som är unikt för dövpsykiatrin är kunskap om målgruppen och de behov man kan ha som hörselskadad, döv eller person med dövblindhet när det gäller kommunikation och anpassningar samt en förståelse för vad hörselnedsättning innebär och hur det samspelar med psykiatriska tillstånd.

Att leva med en hörselnedsättning kan innebära att man blir trött i olika sammanhang eller ställer för stora krav på förmågan att koncentrera sig för att uppfatta.
– Kombinationen av hörselnedsättning och psykiatrisk problematik kan innebära en ökad belastning och bidra till att man mår ännu sämre. Då är det viktigt att man får hjälp att förstå hur man påverkas samt får hjälp att hitta olika lösningar som underlättar i vardagen.

Maria konstaterar att hörselnedsättningen ibland spelar en större roll för problemen och ibland en mindre.
till exempel ingår trötthet som en del vid depression och när man ska hitta sätt för personen att komma ur sitt tillstånd måste man ta hänsyn till hörselskadan.
– Det kan handla om medicinsk eller psykologisk behandling eller en kombination, men det som är rätt för en hörande kanske inte utan vidare fungerar för en person med hörselnedsättning.
– Vi kan inte förändra hur vi hör och det är viktigt att kunna skilja på vad som är svårt på grund av depressionen och vad som är svårt på grund av hörselnedsättningen och komma fram till hur vi kan lösa olika situationer.

Vid möte med barndomshörselskadade patienter handlar det inte bara om att kunna lösa kommunikationen i rummet som att ha rätt teknik, vara van att boka skrivtolk och att patienten ska kunna se behandlaren bra.
– Grundkunskapen att ha erfarenhet av personer med hörselnedsättning finns alltid med, ibland kan det vara mer påtagligt och ibland mindre. Vi behandlar den psykiatriska delen och gör inte det som är andra verksamheters uppdrag, som till exempel hörselrehabiliteringen.

Maria Midbøe anser att den som mår dåligt och känner sig begränsad i sin vardag inte ska tveka att söka vård.
– Det har visat sig att när man får hjälp att hantera jobbiga känslor leder det ofta till att man lever mer på det sätt man önskar och därmed till ökad livskvalitet.
Hennes egen hörselnedsättning är troligen medfödd men upptäcktes först när hon var i tonåren. Hörseln blev snabbt sämre och Maria har idag cochlea­implantat på båda öronen. När hennes hörsel försämrades märkbart i tonåren lärde hon sig teckenspråk.
– Talat språk är mitt förstaspråk, men jag kan kommunicera fullt ut på teckenspråk, säger hon.

På Dövpsykiatriprogrammet i Region Stockholm arbetar två psykologer på heltid och en kurator på 75 procent. De ingår i ett större program som delar vårdenhetschef, läkare och sjuksköterska. Liknande mottagningar finns även i Lund, Göteborg och Örebro. Det innebär att mottagningen i Stockholm är den nordligaste i landet.
– För dem som bor på mindre orter eller långt från de platser där det finns dövpsykiatri kan det vara svårt att få kontakt, men man kan få remiss till specialistvård eller söka själv även från andra delar av Sverige. Det är också möjligt för andra mottagningar att konsultera oss.
Det händer också att de hänvisar patienter till någon annan specialistmottagning.
– Det viktigaste är att patienten får bästa möjliga vård. Kanske finns problem som behandlas bättre på en annan mottagning, men där vi kan bidra.

hon brukar behandla cirka 15 patienter i veckan. Det kan vara personer som har hamnat i en depression, har ångest eller har fått posttraumatiskt stres­syndrom efter att till exempel ha råkat ut för någon form av fysiskt eller sexuellt våld eller olycka. Det kan också vara personer med neuropsykiatriska diagnoser som autism och adhd.
En behandling består oftast av 10–15 träffar ungefär en gång i veckan innan den avslutas.
– Syftet är att ge patienten mer kunskap om varför han eller hon mår dåligt och försöka hitta andra förhållningssätt till negativa tankar eller utveckla strategier för att hantera känslor.
– Om man har varit med om någon traumatisk händelse kan vi såklart inte förändra själva händelsen. I stället kan man i en behandling få hjälp att sätta ord på sina känslor och tankar kring händelsen och se att minnet av händelsen är obehagligt men inte farligt.

Maria Midbøe har arbetat som psykolog i drygt tio år och för drygt ett år sedan blev hon specialist inom psykoterapi. Hon är en av få psykologer med KBT-inriktning som gör utredningar och behandlar på teckenspråk och gjorde sitt specialarbete om hur KBT kan förmedlas på teckenspråk.
– Många döva patienter tycker det är skönt att kunna kommunicera direkt på teckenspråk. Även om tolkar har tystnadsplikt blir det inte riktigt samma sak.
Vid behandling med KBT är det mycket som sker skriftligt och ibland ska personen även skriva ned sina tankar och eftersom skriftspråk är dövas andraspråk kan det här innebära ett hinder i behandlingen där terapeuten behöver göra egna anpassningar av materialet.

Maria Midbøe skulle önska att det skapades en nationell kunskapsbank med de anpassningar som enskilda psykologer gör för teckenspråk av arbetsmaterial och arbetsmetoder.
– Det finns behov av att utveckla materialet så att det blir gemensamt och går att utvärdera effekten av KBT på teckenspråk.
– Det är inte meningen att vi ska ge någon annan behandling än den som hörande får, men vi behöver anpassa behandlingen för att nå fram med olika strategier.