Vi är mitt i Hörselveckan när jag skriver denna ledare. Som vanligt så skapar vår vecka engagemang och uppmärksamhet. Det visar sig i alla aktiviteter som sker runt om i landet.
Att vi även i år påpekar vikten av att testa sin hörsel har så klart att göra med att vi vet att obehandlade hörselnedsättningar ökar riskerna för social isolering som i sin tur kan leda till depression.
Det finns också starka signaler att en obehandlad hörselnedsättning är en faktor när det gäller att utveckla demens, men också att fallolyckor är vanligare för gruppen.
Enligt WHO:s (World Health Organization) rapport från 2021 om hörsel sparar samhället 16 kronor för varje krona som investeras i hörselvård. Då kan man ju undra varför inte detta sker?
Enkelt förklarat så tror jag det handlar det om två saker, dels handlar det om olika budgetar. Regionen skall betala för hörselvården, men den största besparingen gör kommunen.
Det andra är att det är konkurrens inom vården som är underfinansierad, vilket gör att vi hamnar i underläge. Detta trots alla signaler om att konsekvenserna av en obehandlad hörselnedsättning kan vara allvarliga.
Ingen del av förbundet kan ensamt möta alla utmaningar.
Jag upplever att utmaningarna växer inom våra viktiga områden. Vi måste verkligen fundera på hur vi tar oss an dessa utmaningar.
Jag tror att vi behöver hitta tillbaka till vårt ursprung i folkrörelsen där alla drar sitt strå till stacken utifrån sina egna förutsättningar. Vi behöver medlemmar som protesterar, vi behöver förtroendevalda som tar dialogen med politikerna och tjänstemännen. Vi behöver vara flexibla och beredda på förändringar.
Ingen del av förbundet kan ensamt möta alla utmaningar utan det är medlemmar, föreningar, distrikt, förbundsstyrelse och förbundskansli som tillsammans måste hjälpas åt att flytta fram positionerna.