I kristider är vårt behov av information omättligt. Vi vill veta vad som händer och vad som gäller – snabbt och tydligt. Och även om det finns information, så kan oro och osäkerhet ge upphov till vild ryktesspridning och skrämmande spekulationer.
Det var tydligt för tre år sedan, efter terrorattentatet på Drottninggatan. Och det är tydligt i dag, under Coronakrisen.
Vi hörselskadade har precis samma behov av information som alla andra. Vi behöver hålla oss uppdaterade för att få kontroll, för att förstå – för att bli trygga. Med andra ord: All krisinformation och alla nyheter måste textas. Det behöver också finnas teckenspråkstolkning.
Men så ser det inte ut. Coronakrisen är en tuff påminnelse om hur otillgängligt vårt samhälle fortfarande är. Till exempel har Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter sänt en rad presskonferenser på sina webbar – utan text, utan teckenspråkstolkning.
Att texta krisinformation får inte vara beroende av välvilja
SVT har varit fantastiska på att direktrapportera om Coronakrisen i textform på sin webb, dygnet runt, och det mesta som sänts har varit textat. Men de regionala nyhetssändningarna textas inte överhuvudtaget, och det är viktigt att få nyheter om utvecklingen i sin egen del av landet. Stora mediehus som Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter textar inga livesändningar alls.
Att texta krisinformation och samhällsviktiga nyheter får aldrig vara beroende av välvilja, det handlar om att ta sitt ansvar i en krissituation och om att skydda människors liv och hälsa. Det borde vara en självklarhet för alla myndigheter och alla seriösa medieaktörer.
Vi kan inte vänta längre. Vi kan inte riskera att människor tar skada för att de har missat livsviktig information. Bortförklaringarnas tid är över.