– Utan UH hade jag inte tagit mig igenom utbildningen

Efternamnet är nytt. Johanna hette Forsberg fram till augusti då hon gifte sig med Ulrik och tog hans efternamn. Bröllopsfesten var stor och livad, familj och vänner firade de nygifta. Bland gästerna fanns vänner från Unga Hörselskadade, UH. Johanna var organisationens ordförande 2021–2023.

Numera är hon ordförande för Nuft, Nätverket unga för tillgänglighet, en paraplyorganisation för föreningar och organisationer inom funktionsrättsrörelsen som Johanna tog initiativ till 2022.

Hon sitter också med i Socialstyrelsens ”Rådet för barn och unga”, i barnrättsdelegationen samt är vice ledamot i funktionshindersdelegationen.

Samtidigt jobbar hon heltid som underläkare på medicinkliniken, Norrtälje sjukhus, vilket innebär drygt två timmars pendling varje arbetsdag.

Hur hinner du?

– Det är ett pusslande med tiden, om jag har en lucka så använder jag tiden åt att läsa handlingar, protokoll och mejl. Vi hade behövt ha två heltidsanställda för att hinna med allt, men vi har inte ekonomi för det. Jag har autosvar på ordförandemejlen för att informera om att jag återkommer så fort jag kan. Vi får enormt många inbjudningar som vi måste tacka nej till. Det är tråkigt att behöva tacka nej till möten med makthavare på internationell nivå men Nuft får inga statsbidrag, uppdraget är ideellt och om jag ska resa till möten eller konferenser så måste jag bekosta det själv.

Nästa år är det val och den ideella sektorn lägger in en extra växel för att deras frågor ska få utrymme i debatten.

– Det ska bli spännande med valet, men vi har begränsade resurser och kan inte göra något utspel för egen del. Målsättningen är att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska bli lag i Sverige.

Även om det innebär lång pendling till Norrtälje från hemmet i Lidingö så tycker Johanna att det fungerar bra och hon trivs med jobbet och det lite mindre sjukhuset.

– Jag möter patienter i alla åldrar och livssituationer och det känns meningsfullt att kunna hjälpa dem med deras åkommor och skador.

Hon nämner även nackdelar:

– Det är slitigt och stressigt. Sjukvårdens organisation är också usel, säger hon.

Johanna har alltid velat bli läkare men vägen till examen var långt ifrån spikrak. Hon kommer inte från en akademisk familj och hade det tufft i skolan, delvis på grund av en medfödd hörselnedsättning på ena örat, där hon bara hör cirka 50 procent.

Hon växte upp i Stockholm med två äldre syskon och närvarande föräldrar som gav sladdisen Johanna mycket kärlek och uppmärksamhet. Hörselnedsättningen diagnostiserades när hon var fyra år, men eftersom hon hade bra hörsel på ett öra ansågs den inte vara ett problem.

Något hon tänkt på efteråt är att hon under sin uppväxt gick regelbundet på hörselkontroller hos en audionom på Alviksskolan, en grundskola för hörselskadade elever. Men under besöken där träffade hon bara audionomen, inte elever eller någon av skolans anställda.

– Jag tycker det är så konstigt att audionomen inte informerade om UH eller åtminstone ordnade så att jag fick träffa någon jämnårig med hörselnedsättning. Jag tror att det hade varit bra för mig.

Hon fick sin första hörapparat när hon var 15. I 20-årsåldern diagnosticerades hon med adhd och fick en förklaring på en del av de problem hon hade.

– Gymnasietiden var hemsk. Jag har funktionsnedsättningar som inte syns men som påverkar mig varje dag. Om jag hade fått bättre stöd och förståelse hade jag inte behövt må så dåligt.

– Det gick åt mycket energi för att hänga med i skolan. Jag var alltid trött. Det jag inte hörde på lektionerna fick jag ta igen när jag kom hem. Jag slutade med alla fritidsaktiviteter och hade inte tid eller ork att umgås med kompisar. Jag vet att många unga med funktionsnedsättning känner igen sig i detta och med rätt insatser hade det kunnat undvikas.

Efter gymnasiet sökte hon till läkarprogrammet men trots bra betyg kom hon inte in, så hon började studera till civilingenjör, men insåg rätt snabbt att det inte var hennes grej så hon hoppade av och började studera teckenspråk vid Stockholms universitet samtidigt som hon jobbade extra, bland annat på kafé.

En lärare på teckenspråksutbildningen berättade om UH.

– Jag anmälde mig till teckenspråksveckan som de ordnade i Västanvik och där träffade jag både medlemmar och förtroendevalda. Jag kände mig hemma direkt.

Ungas situation beskrivs bäst av dem själva

Hon hade tidigare varit aktiv i ideella organisationer, men tagit en paus från det eftersom hon inte mådde bra. Nu väcktes ett sug efter föreningsliv och påverkansarbete igen så Johanna började involvera sig i UH och det dröjde inte länge förrän hon valdes in i styrelsen och därefter till ordförande.

Som ordförande tog Johanna tillfället i akt att belysa unga hörselskadades situation och lyfta kravet på bättre tillgänglighet. Hon deltog i debatter, skrev inlägg och tillsammans med UH:s generalsekreterare Jonathan Elebjörk Wahlström skrev hon rapporten Redo, som handlar om övergången mellan barn- och vuxenhörselvården och ger förslag på åtgärder som kan underlätta övergången. Rapporten släpptes 2023 och fick stor uppmärksamhet. Johanna och Jonathan har därefter medverkat på seminarier och konferenser inom audiologi och hörselhabilitering. 

– Ungas situation beskrivs bäst av dem själva. Därför är jag lite kluven till om jag fortfarande är en relevant röst – ungdomars liv och tillvaro är inte densamma idag som för tio år sedan. Samhället ser annorlunda ut och förändras snabbt. Unga rör sig på andra plattformar, kommunicerar på annat sätt. Men jag kan ändå göra något för att ingen ska behöva må så dåligt som jag gjorde på grund av bristande tillgänglighet och stöd, säger hon.

Parallellt med engagemanget i UH studerade Johanna på läkarprogrammet på Karolinska Institutet, KI. Hon hade äntligen lyckats komma in efter att ha gjort högskoleprov och fått godkänt på KI:s urvalsprov.

– Jag blev så glad när jag fick beskedet. Det första jag gjorde var att ringa mamma och hon undrade om någon dött för jag bara grät i luren. Jag kunde inte fatta att det var sant.

Om det varit en kamp att bli antagen så skulle det visa sig att det var minst lika tufft att ta sig igenom studierna. Hon upplevde att hon inte passade in och att hon blev ifrågasatt på grund av funktionsnedsättningarna. Att få stöd och anpassningar var svårt.

– Det dröjde till exempel ända till termin sju innan jag fick skrivtolkning. Det krävdes många intyg och blanketter för att få igenom det.

– Flera gånger var jag nära att ge upp. Utan UH hade jag inte tagit mig igenom läkarprogrammet. Jag fick mycket stöd och pepp från vännerna där – och viktig kunskap om lagstiftning som gjorde att jag kunde ställa krav, säger hon.

I våras tog hon examen och nu arbetar hon alltså som underläkare i väntan på att börja AT-tjänstgöring på S:t Görans sjukhus i Stockholm i december. Många regioner larmar om läkarbrist, men i storstadsområdena är det svårt för underläkare att få jobb, berättar Johanna som skickat massor av ansökningar utan att ens få svar. Hon ser fram emot AT-tjänsten och att gå vidare i karriären. I framtiden vill hon specialisera sig inom pediatrik, barnhälsovård.

På arbetet använder hon stetoskop med visuell avläsning och hon har även mikrofon för möten när det behövs. Hon berättar för kolleger att hon hör sämre på vänster sida. Hon har haft nytta av sina teckenspråkskunskaper vid enstaka tillfällen på jobbet. Bland annat under pandemin då det var extra hjälpsamt eftersom munskydd omöjliggjorde avläsning.

– Men jag vill att patienter som använder teckenspråk ska ha tolk. Det minskar risken för missförstånd, säger hon.

Listan Unga Ledare tas fram av tidningen Chef i samarbete med Raoul Wallenberg Academy. 16 personer under 34 år, verksamma inom olika områden, utses för att ”de har alla visat prov på ledar­talang, ett affärsmässigt resultat och/eller idémässigt engagemang. De är drivna, värderingsstyrda och verkar för ett bättre samhälle”.

– Jag blev överraskad och glad när jag fick beskedet, men jag kunde inte fira eller prata om det då eftersom det skulle dröja flera månader innan det skulle offentliggöras, berättar hon.

Hemlighetsmakeriet berodde på att de utnämnda bland annat skulle bli fotograferade och intervjuade inför publicering. I början av juni släpptes nyheten och Johanna överöstes av gratulationer från alla håll.

Utnämningen ger de unga ledarna möjligheter att skapa nya kontakter och kanske öppna dörrar i karriären. De har olika bakgrund och målsättning, för Johanna som är versam i ideella sektorn, kommer medlemmarnas intressen först. Hon hoppas kunna inspirera andra att engagera sig i frågor som de brinner för.

Vad är din styrka som ledare?

– Jag är bra på att kommunicera och på att se människors potential. Jag är prestigelös och är inte rädd för att ta svåra beslut.

Har du själv någon ledarförebild?

– Min mamma och min svärmor. De är pensionerade nu men har arbetat som chefer och de stöttar mig och ger tips och råd när jag frågar. Mamma berättade mycket positivt om sitt jobb och jag vet att hon var omtyckt av sina medarbetare.

Johanna är stolt över utnämningen och ser den som ett erkännande på att hon gör ett bra jobb. Men gladast blir hon när hon ser unga växa genom sitt medlemskap i UH.

– Att få mejl från en mamma som berättar att hennes 12-årige son fått vänner tack vare ett UH-läger eller se en tjej som varit ensam och tillbakadragen våga ta plats och ställa krav, det är sånt som  gör mig lycklig.

Fotnot: Chef (chef.se) ges ut av Chefsakademin som är ett dotterbolag till chefsorganisationen Ledarna.