Ett utvecklat modersmål till exempel är en språngbräda in i nya språk, när man vill.
Man kan också vara mitt i en språkutveckling, bli döv, och sedan utveckla två språk hyfsat parallellt, som mitt första barn gjorde. Att betrakta språk ur ett yrkesmässigt perspektiv är jag van vid, men när det kommer nära?
När min dotter föddes började jag klura lite extra på kommunikation inom familjen. Min son, som var elva och blev storebror då, är fullt tvåspråkig i svenska och teckenspråk. Han har cochleaimplantat och utan det hör han ingenting. Det är alltså upp till de omkring honom att möta med teckenspråk när implantatet inte är möjligt till exempel vid bad, om det går sönder, eller om han bara väljer att inte ha det på.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte oroade mig en smula, hur allt skulle gå. Och så passerar fem år…
Det prasslar i vardagsrummet mycket tidigt om morgonen. Hon blir fem idag och han är nu 14. Syskon. Jag hör att han hjälper henne med papper och snören, rösten lugn och mjuk.
Hennes små tjut ekar i lägenheten när hon hittar innehållet i paketen. Hon får vad hon önskar sig, lyckan är stor. De småpratar, skrattar och faller in i tystnad då och då.
Eftersom han kan sova till lunch utan problem, så vet jag att hon lyckats väcka honom, och att han klivit ur sängen för hennes skull.
Mitt hjärta sjunger av lycka när jag hör deras fina samspel. Jag ligger kvar en stund i sängen och lyssnar på det som utspelar sig i rummet bredvid. Låter dem vara ifred.
Tids nog lär hon komma rusande med sin lycka, kasta sig upp i sängen för att visa det hon fått i morgonpresent.
Hans glädje är mer återhållsam och fåordig, tonåring som han är, men den finns där och de delar någonting vackert den här morgonen.
Hon vill öppna alla paket men han hejdar henne en aning och förklarar att då finns det inga kvar sen. Jag förstår på hennes sätt att upprepa ord och på hur hans röst låter, att han inte har sitt ci på. Det betyder att han inte hör ett endaste dugg just nu och att hon försöker vara så tydlig som möjligt. Att hon tecknar det hon kan. De når fram till varandra med tecken och svenska i en salig blandning.
Plötsligt slår det mig, att den oro jag kände för alla de där åren sedan är helt borta. Man når varandra, för viljan att kommunicera är större än eventuella hinder.