En del av Hörselskadades Riksförbund

Krönika Nummer 2 • 2022

Söker tryggheten inom mig själv

Det är en sen sommarkväll i slutet av juli, jag sitter runt en lägereld tillsammans med gäng människor, det spelas musik och pratas. Den där osäkerhetskänslan börjar smyga sig på allt starkare. En känsla av otrygghet som jag verkligen avskyr att känna men som jag så många gånger har fått möta.

I sociala sammanhang där jag inte kan höra vad folk pratar om så är det nästan oundvikligt att inte känna sig lite utanför. Jag har försökt hitta sätt att hantera det på för att slippa känna den där olustiga känslan inom mig.
Men det har inte varit lätt. Det som funkat bäst för mig hittills har varit att gå inåt. När jag inte känner trygghet i det yttre så har jag försökt fokusera på att hitta det inom mig istället. Att dra min uppmärksamhet till min inre kärna.

I skrivande stund befinner jag mig i Nepal, jag har bott på ett meditationscenter här i snart sex månader nu. Meditation har kommit att bli en stor del av mitt liv. Det var den resan som startade den där mörka dagen i början av januari 2013 när jag plötsligt vaknade upp döv och hela mitt liv skakades om, resan inåt.
Mycket har förändrats under åren som gått. När jag ser tillbaka på den där rädda och osäkra tjejen som inte vågade gå själv på Ica, som inte ens klarade av att säga ordet hörselskadad, eller ha håret uppsatt i hästsvans så fylls mitt hjärta av medkänsla och kärlek. Jag ser hur hårt hon har kämpat för att ta sig upp från den där mörka ”källaren” som hon hamnade i. Jag ser hur mycket hon växt under åren som har gått.

En känsla av att jag inte behöver bevisa något för mig själv eller någon annan.

I början var jag tvungen att på ett ganska hårt och forcerat sätt möta mina rädslor för att på så sätt ta mig förbi dom. Nu har jag istället landat i en större mjukhet och en känsla av att inte längre behöva bevisa något för mig själv eller någon annan. Mer och mer börjar jag kunna slappna av även om det är något jag fortfarande övar på.

Att fullständigt acceptera min hörselnedsättning har tagit tid. Även om jag inte var den som pratade mest i sociala sammanhang tidigare så har min dövhet absolut gjort mig ännu mer tyst. Länge hade jag svårt att acceptera det och såg det som något dåligt. Men ju mer jag jobbat med mig själv, ju mer kontakt jag fått med min inre trygghet desto mer har jag också kunnat acceptera mig själv och min situation så som den är.

Ida Bäckström

Meditation har hjälp mig att känna mig mindre beroende av dom yttre omständigheterna och istället kunna landa i en större nöjdhet i mig själv. För den glädje och frid som jag kan hitta i djupet av mig själv finns det inget som kan mäta sig med.

Idag när jag kan se på min plötsliga dövhet med lite distans så kan jag se att det både är min största utmaning i livet hittills men också den största gåvan. Jag kan se hur den här händelsen förde mig ut på den viktigaste resan i livet, resan
tillbaka till mig själv.