Pengar till teckenspråksutbildning

Tidigare har SPSM tagit på sig på sig rollen som teckenspråksutbildare för elever utanför specialskolan utan att ha ett formellt uppdrag för det. Myndigheten har dock aviserat att man inte längre har förutsättningar att fortsätta med utbildningen under dessa premisser. HRF och Unga Hörselskadade, UH, tillsammans med andra hörselorganisationer skickade i juli i fjol en skrivelse till utbildningsdepartementet där man lyfte fram vikten av att SPSM får i uppdrag att erbjuda utbildningen. Glädjen var stor när en post för detta fanns med i höstbudgeten. För teckenspråksutbildning för elever som själva är döva eller hörselskadade ökas anslaget med fem miljoner kronor från och med 2026.

Beskedet är efterlängtat även för SPSM.

– Nu kan SPSM bidra till att elever som är döva eller har en hörselnedsättning får tillgång till utbildning i svenskt teckenspråk. Majoriteten av dessa elever går idag i grundskolan. Om antalet elever som vill ha teckenspråksutbildning är för litet är skolhuvudmannen inte skyldig att anordna sådan undervisning. Därför ser tillgången till teckenspråksutbildning olika ut runt om i Sverige. Vår teckenspråksutbildning blir ett viktigt komplement. Vi kommer att erbjuda både fjärrundervisning och undervisning vid någon av våra regionala specialskolor, berättar Per Markström, biträdande enhetschef för Skoldriftsenheten på SPSM och den som ansvarar för teckenspråksutbildningen.

Räcker pengarna?

– Vi beräknar att det räcker till att cirka 360 barn i åldern 7–15 år kan få upp till 10 dagars utbildning i svenskt teckenspråk per år. Det är så många som vi uppskattar kan vara i behov av att lära sig svenskt teckenspråk.

Ida Hansson, ordförande för UH, är glad att skrivelsen gav effekt.

– Rätten till teckenspråk är mycket viktig för UH och vi förespråkar starkt rätten till tvåspråkighet. Det ger en person makten att själv välja hur de vill kommunicera i olika situationer oberoende av tekniken.

Hon hoppas att fler elever får tillgång till teckenspråksundervisning tidigare och även att det blir fler fysiska träffar.

– Att träffa andra med hörselnedsättning är värdefullt, särskilt för elever som går integrerade i vanlig skolform.

Ida Hansson har själv växt upp med talad svenska och svenskt teckenspråk, både i hemmet och i skolan.

– Jag gick i hörselklass på Stenkulaskolan i Malmö och hade teckenspråk på schemat, likaså på Riksgymnasiet i Örebro. Jag fick också åka på en teckenspråksvecka per termin på Östervångsskolan.

– Många lär sig teckenspråk först när de kommer till UH och lär sig det av kompisar eller självstudier på nätet. De kan då uttrycka att de önskar att de lärt sig det tidigare! Det kan vara en otrolig lättnad att få slippa anstränga sig för att höra i alla situationer och kunna vila på teckenspråket en stund, säger hon.

Fotnot: Skrivelsen till utbildningsdepartementet var undertecknad av den så kallade ordförandegruppen, som består av ordföranden för HRF, UH, SDUF, SDR, SDP, DBU, FSDB och DHB.