Mia-Maria Lindberg.
Att de ofta blir frustrerade, lättirriterade, generade och undviker socialt umgänge.
Likaså att de flesta hörselskadade och döva upplever hinder för kommunikation och delaktighet och att många studier visar på ett samband mellan hörselnedsättningar och ökad risk för depression.
Vid första anblick verkar det som om kärnan i problemet är själva hörselnedsättningen.
Ska personen med hörselnedsättning ensam ta ansvaret?
Att hörselnedsättningen orsakar brist i kommunikation och samspel, vilket i sin tur leder till sociala svårigheter. Ibland känns det som om man även vill tala om hörselskadades sociala kompetens.
Men är det personen med hörselnedsättning som ensamt har ansvar för att kommunikationen ska fungera? Är inte kommunikation, om något, ett samspel?
En person med hörselnedsättning kan förbereda sig genom strategier som fysisk träning, sömn, placering, information, visuell kompetens, hörselteknik. Men inget av detta räcker för en god kommunikation.
För om kommunikation och social kompetens handlar om att fungera väl i olika sociala situationer. Om det handlar om att kunna samverka med andra individer på ett sätt som innebär att man upprätthåller en god kommunikation. Då behöver vi också byta perspektiv.
Familjen, vännerna och kollegerna behöver även de kunna samverka för att upprätthålla en god kommunikation – så att alla i gruppen känner sig inkluderade.
Ett genuint socialt samspel kräver mycket mer än ett par hörapparater. Det kräver kommunikativ skicklighet, nyfikenhet, välvilja, flexibilitet och förkunskaper. Det kräver en omgivning med social kompetens.