En del av Hörselskadades Riksförbund

Arbetsliv Nummer 5 • 2018

Maria trivs på bygget trots bullret

Brrsszzz låter det om skruvdragaren och det hamras lite här och där. Maria Hanssons arbetsplats är inte särskilt tyst. Men hon trivs ändå bra med arbetet som snickare.

Maria Hansson, 20, blev fast anställd som snickarlärling direkt efter att ha tagit studenten vid Riksgymnasiet för döva.

– Visst är det ganska bullrigt med hörapparaterna på, men jag måste höra om någon ropar, säger hon.

Maria Hansson, 20, har en grav hörselnedsättning som upptäcktes när hon var i tre, eller fyra år gammal. I juni gick hon ut Bygg- och anläggningsprogrammet med inriktning mot husbyggnad på Tullängsgymnasiet, en del av Riksgymnasiet för döva i Örebro.

Nu är hon fast anställd som snickarlärling hos Gerry Karlsson Bygg där hon har praktiserat tre gånger under sin skoltid samt även sommarjobbat.

– Jag har trivts bra under praktiken så när det närmade sig studenten frågade jag om det fanns möjlighet att börja jobba här.

”Här” kan vara både här och där. För närvarande och ungefär under det närmaste året är hennes arbetsplats Eskilstuna sjukhus där hon är en av drygt tio medarbetare på byggfirman som jobbar med en stor renovering. Maria gjorde sin första praktik på företaget för cirka tre år sedan.

– Jag var jättenervös, men kände mig välkommen från första början. Jag skulle åka ut med en kille och jobba. Han trodde att jag var helt döv så han hade lärt sig lite teckenspråk. Det kändes väldigt bra att han hade ansträngt sig.

Marias Tre snickeritips

1. Ta god tid på dig. Var hellre extra noggrann än att jobba för snabbt.

2. Dubbelkolla alltid att det blir rätt innan du sågar itu, eller skruvar ihop, något.

3. Ta det lugnt och försök undvika att stressa.

Maria säger att hon alltid har vågat fråga hur man ska göra om hon är osäker på något, hellre än att chansa och göra fel. Hon har också haft en handledare.

– Han och de andra ser till att ha ögonkontakt när vi kommunicerar, är noga med att tala tydligt och att inte ropa på långt håll eller bakom ryggen, säger Maria.

– En del har också lärt sig några tecken. Ibland är det praktiskt att kommunicera på teckenspråk när det är bullrigt eller om man står en bit ifrån varandra.

Att Maria skulle utbilda sig till snickare var inte självklart, det var inte heller något hon drömt om.

– Jag var väldigt skoltrött så jag ville gå en linje med en blandning av teori och mycket praktik, säger hon.

– Jag valde egentligen inriktningen anläggning i första hand, men vi var bara två som gjorde det och det behövdes minst fyra elever för att det skulle bli en klass.

Maria säger att det kanske var tur för henne eftersom anläggare är det tyngsta av jobben, bland annat arbetar man med att asfaltera, bygga vägar och trottoarer. I stället hamnade hon på inriktningen husbyggnad.

Maria säger att det ibland är tungt att vara snickare också. – Framför allt när man ska bära brandgipsplattor eller till exempel ett paket med plåtreglar. Dom väger ganska mycket.

Händer det att du skadar dig?

– Jag klämde mig igår, säger Maria och håller fram ett finger. Men oftast brukar det gå bra, jag försöker att ta det lugnt och vara noggrann. Eftersom jag inte hör så måste jag också ha koll på vad som händer runt omkring mig.

Maria är ofta ganska trött när hon kommer hem. Inte minst på grund av att det är mycket ljud omkring henne. Hon har nyligen haft ett möte med Arbetsförmedlingen som demonstrerade hjälpmedel och hon ska bland annat få hörselkåpor anpassade för dem som har hörapparater.

– Jag ska också få en Apple Watch som kan kopplas till mobilen så jag kan se på klockan om det kommer sms och så ska jag få testa en kommunikationsutrustning att använda under möten, en liten dosa som sätts på bordet och fångar upp ljudet och skickar det direkt till hörapparatens telespole via en halsslinga.

Maria har gått på Birgittaskolan i Örebro och valde därefter Riksgymnasiet för döva. Hon är teckenspråkig och vi har med en teckenspråkstolk under intervjun.

– I förskolan gick jag i hörande klass här i Eskilstuna. Då hängde jag inte med alls. Jag var jättetrött när jag kom hem och orkade ingenting.

Under tiden Maria gick på Birgittaskolan pendlade hon från Eskilstuna till Örebro, en dryg timmes resväg. Ändå var hon piggare än efter en dag på förskolan i Eskilstuna. Under gymnasietiden bodde hon i elevkollektiv i Örebro.

– På Birgittaskolan var det bra ljudmiljö, det fanns tekniska hjälpmedel och undervisningen skedde i små grupper. Dessutom fick jag döva kompisar och lärde mig ganska snart teckenspråk.

– Jag började till och med lyssna på musik i bilen på hemvägen, det fixade jag inte tidigare. Jag var för ljudtrött.

När Maria lyssnar på musik ska den helst innehålla mycket bas, eftersom det är lågfrekventa ljud hon hör bäst. Favoritgruppen är LBSB, Lika Bär Smakar Bäst, en grupp från Västerås som spelar en blandning av hiphop, reggae och electro.

Maria hamnade på Gerry Karlsson Bygg efter att skolan tagit kontakt för att leta upp en praktikplats på Marias hemort. Kenneth Karlsson, vd, säger att han inte tvekade när skolan tog kontakt.

– Nej, det gjorde jag inte. Det var möjligen säkerhetsaspekten om hon inte skulle höra varningar ifall något skulle inträffa. Men jag hade inget emot att prova. Sedan har det visat sig fungera bra och det har inte varit några bekymmer.

Inför att Maria skulle börja hade företaget ett möte där de gick igenom saker att tänka på när man pratar med hörselskadade. Saker som att se till att ha ögonkontakt eller påkalla uppmärksamhet innan man börjar prata, inte ropa något på långt avstånd och att tala tydligt utan att skrika.

Kenneth Karlsson tycker att arbetsgivare inte ska vara rädda för att prova att anställa personer med hörselnedsättning.

– Det viktiga är inte hur man hör utan inställningen till arbetet, säger han.