Teckenspråkstolkning underlättar när ljudmiljön är för svår för hörapparater och CI.
Amanda Sjunnesson Dybro har en bakgrund som gymnast och har även varit tränare och domare. Döttrarna Björk och Ines har nedsatt hörsel och familjen flyttade till Hässleholm för att ha nära till Silviaskolan, en hörselanpassad grundskola. De ställde sig omgående i kö för plats i gymnastikföreningen.
– Jag arbetar som fysioterapeut och tycker att en aktiv fritid är viktig, så jag blev glad när tjejerna fick plats och upptäckte att de tyckte om sporten.
Hon märkte dock snabbt att det saknades kunskap om hörselnedsättning, både i föreningen och på tävlingar.
– Vi upplevde, inte helt oväntat, att tränarna inte riktigt förstod barnens behov när det gällde kommunikation. Hörselnedsättning är en osynlig funktionsnedsättning, och mina döttrar är skickliga på att gissa och följa vad andra gör. Men de har precis samma rätt att höra och förstå instruktioner som sina lagkamrater.
De testade olika lösningar, som att informera tränarna och att använda mikrofoner.
– Tyvärr är ljudmiljön i hallen långt ifrån optimal – det är flera grupper som tränar samtidigt, ofta med musik i bakgrunden. Att stänga av musiken hjälper en del, men det löser inte problemet helt.
Amanda har förståelse för att tränarna, som arbetar ideellt, har mycket att hantera och att anpassningar kan glömmas bort. Därför testade de att använda teckenspråkstolk till en av döttrarna, och det fungerade bättre.
Men på tävlingar uppstod problem med tolkningen.
– Eftersom gymnastik är en bedömningssport finns det regler för hur många tränare som får vara på tävlingsgolvet, samt regler om klädsel och smycken.
– Vid flera tillfällen reagerade domare på att tolken bar klocka eller smycken, och det blev diskussioner om tolken ens fick vara på golvet. Jag förstår att det är ovant att ha en extra person på tävlingsgolvet som inte är en del av laget, men samtidigt visste jag att min dotter hade rätt till att ha tolk även under tävlingar, berättar Amanda.
Hon sökte efter tydlig och lättläst information som kunde delas ut till tränarna, men hittade inte något som var specifikt inriktad på idrott.
Då tog Amanda kontakt med Svenska Gymnastikförbundet och fick tag i Karin Åkesson, verksamhetsutvecklare inom paragymnastik. Karin arbetar specifikt med inkludering av gymnaster med någon form av funktionsnedsättning och lyssnade på Amandas synpunkter.
De funderade på olika lösningar på problemen och kom fram till att ett tydligt informationsmaterial kunde vara en bra start. De kontaktade Svenska Dövidrottsförbundet och kom i kontakt med Henrik Rangfeldt, dövidrottskonsulent, som hjälpte dem med underlag och var ett stöd under hela processen.
Resultatet blev en informativ och lättläst folder med konkreta råd för tränare, lagkamrater, tävlingsarrangörer och domare. Den finns att ladda ner på Svenska Gymnastikförbundets webbplats, gymnastik.se.
Amanda är nöjd, hon tycker foldern blev väldigt bra. Hon gläds särskilt åt den förändring som Gymnastikförbundet gjorde i det tekniska reglementet.
De lade till följande: ”Ett förtydligande är att det inte på några nivåer får göras avdrag för hörapparat. Därutöver är tolk ett hjälpmedel och inkluderas inte i begreppet tränare. Det innebär att regler kring kläder för tränare och/eller regler för antal tränare på golvet inte gäller för en eventuell tolk.”
– Detta betyder oerhört mycket. Nu kan vi se fram emot tävlingar där gymnastiken står i fokus. Tolken kan göra sitt jobb utan att det leder till avdrag och diskussioner, domarna kan fokusera på sitt arbete utan att fundera på extra avdrag och min dotter kan delta på lika villkor som sina lagkamrater.
– Och jag kan för första gången på länge sitta på läktaren och bara vara en stolt förälder – utan att behöva vara lejonmamma.
Amanda är tydligt lättad för att det nu finns material som beskriver vad hennes döttrar och andra med nedsatt hörsel behöver för att vara delaktiga i idrotten.
Även om det innebar en hel del arbete, både med att hitta kontakter som kunde hjälpa henne och med att ta fram foldern, tycker hon att det var värt det.
– Jag har många gånger behövt kämpa för mina barns rättigheter, och det kändes nästan ovant att mötas av så mycket förståelse och välvilja. Det har varit en givande process, och det känns fantastiskt att ha kunnat omvandla min frustration till något positivt.
– Förhoppningsvis kan detta göra skillnad för fler barn med hörselnedsättning även inom andra idrotter, säger hon.