En del av Hörselskadades Riksförbund

Forskning Auris nyhetsbrev • juni 2022

Hjärnan i fokus för hörselforskning

Hur hjärnan bearbetar ljud, vad som händer när tal störs av till exempel bakgrundsljud och hur detta påverkar lyssningsansträngning. Det var huvudfrågor för många av de cirka 150 hörselforskare från hela världen som möttes i Linköping för konferens om kognitiv hörselvetenskap för kommunikation 12-14 juni.

 

Professor emeritus i Jerker Rönnberg som är en av grundarna till HEAD, Stefan Stenfelt professor i teknisk audiologi och Anders Fridberger professor i neurovetenskap. Jerker Rönnberg fick Stora hörselpriset 2020 och i bakgrunden passerar 2016 års pristagare Stig Arlinger.

Det var sjätte gången sedan 2011 som HEAD, Hearing and Deafness, i Linköping arrangerade konferensen.

Varför ska man bry sig om lyssningsansträngning frågade sig Ingrid Johnsrude, neuroforskare och professor vid University of Western Ontario i Kanada, och svarade själv.

– Det finns ingen manual för hjärnan. Vi behöver veta mer om vilka av hjärnans resurser som tas i anspråk vid olika situationer. Det kan förklara till exempel varför nyttan av hörapparater varierar för olika personer.

– Att undersöka lyssningsansträngning kan också ge möjlighet till tidigare diagnos av hörselnedsättning.

 

Graham Naylor deltog digitalt. Till höger moderator Henrik Danielsson.

Graham Naylor professor vid University of Nottingham tvingades ställa in sin resa på grund av covid, men deltog digitalt.

Han konstaterade att det inte behöver finnas något samband mellan audiogrammet och vilka konsekvenser en hörselnedsättning får.

– Att kommunicera i komplicerade ljudmiljösituationer är klagomål nummer ett för personer med hörselnedsättning, säger han.

Han poängterade att kommunikation inte bara handlar om att överföra information ge korrekta svar eller består av tala – lyssna – tala – lyssna.  Därför lönar det sig att förstå mer om de psykosociala konsekvenserna av hörselnedsättning.

– Det handlar om flyt, rytm och har samma karaktär som musik, sport och dans. Tystnaderna är också viktiga liksom kroppsspråk och timing.

Forskning har visat att efter sex tiondels sekunder utan tal ger hjärnan en signal att det är dags att tala om det inte ska bli en obekväm tystnad och den genomsnittliga marginalen för när någon annan ska börja tala är två tiondelar.

Att följa med i en konversation kräver en större ansträngning för hörselskadade, vilket i längden kan leda till utmattning.

– Konsekvensen kan bli två helt motsatta beteenden, att dominera samtalet för att minska lyssningsansträngningen eller att dra sig tillbaka och inte säga något alls för att undvika att avslöja hörselnedsättningen.

Han framhåller att båda beteendena kan få psykosociala konsekvenser och bli ett hot mot den personliga identiteten.

– Principerna är desamma även för normalhörande i svåra ljudmiljöer, men för hörselskadade kommer effekten tidigare.

– Hörselskadade måste jobba hårdare för att komma runt problemen och i det sammanhanget är det viktigt om man är medveten om sin hörselskada och har berättat om den.

 

Helen Henshaw.

Helen Henshaw, psykolog och forskare vid University of Nottingham. Hon arbetar bland annat med stöd till hörselskadade och deras anhöriga. Hon berättade om ett pågående försök med ett datorbaserat program för ljudträning.

Personer med mild till måttlig hörselnedsättning fick träna på att skilja på olika ord genom att lära sig urskilja olika stavelser. Det gjordes i hemmet med hjälp av dataprogrammet.

– De tränade 15 minuter om dagen i fyra veckor, sammanlagt cirka sex timmar. Vi ville ta reda på om träningen kunde överföras till vardagliga situationer, säger Helen Henshaw.

Det visade sig att deras resultat när det gällde att urskilja tal i brus förbättrades med i genomsnitt 2,4 decibel. Det vill säga att de kunde urskilja ord vid en högre brussignal i förhållande till talet jämfört med innan de började träningen.

– Vi har testat dem igen efter ytterligare tre månader och då har förbättringen varit bestående, säger Helen Henshaw.

Hon hoppas att träningsprogrammet ska kunna läggas upp som en app som alla själva kan ladda ned.

– Vi testade också ett mer avancerat kognitivt träningsprogram för att utveckla strategier för att bli bättre på att lyssna i svåra ljudmiljöer. Personernas resultat blev bättre, men bara på att lösa själva uppgiften. Däremot kunde vi inte se att det gick att överföra förbättringen till vardagssituationer.

 

Simon Carlile

Det talades också om att det är svårt att återskapa realistiska situationer i ett forskningslaboratorium och även att vara helt säker på vad man egentligen mäter. Att kunna höra ett visst antal ord i ett test är inte samma sak som att hänga med i en konversation. Även motivation kan spela in.

En som talade om motivation var Simon Carlile professor vid Macquarie University i Australien.

– Det är mycket stor skillnad mellan en aktiv, engagerad hjärna och en hjärna som passivt tar emot information.

Han konstaterar liksom Graham Naylor att konversation är komplicerat och att även turtagning spelar roll och är något helt annat än att lyssna på uppläsning av slumpmässiga ord eller meningar.

– Fördelen med att tal-i-brus-test i laboratoriemiljö är att de går att kontrollera, utvärdera och jämföra. Nackdelen är att de blir fruktansvärt tråkiga och kanske inte säger så mycket om hur kommunikationen fungerar i verkligheten.

Han menar att hörselhjälpmedel skulle behöva utvärderas i verklig konversationsmiljö.

– Jag tror att vi vet mycket om varför hörselskadade har problem, frågan är hur vi ska fixa det. Alla är olika och det finns inte en lösning som passar alla.

Simon Carlile tror att vi börjar närma oss gränsen för hur långt man kan nå med nuvarande teknik.

– Vi har definitivt lärt oss mycket, men för att ta nästa steg behövs något nytt. Jag tycker att tekniken med maskininlärning är mycket lovande och att den kan ge möjligheter att studera hjärnaktivitet på nya sätt.