Lennart tog steget in i samtalet igen

Lennart Arlinger fyller 80 i maj. Han firar med familjen på Mälaröarna där han bott i mer än halva sitt liv, han och hustrun Barbro köpte huset för över 40 år sedan. Där har de båda döttrarna växt upp och nu är det barnbarnen som fyller det med stim och stoj.

Att fylla 80 är intressant, tycker han. Visst känner han av åren men i det stora hela mår han fint. Då var det värre för 20 år sedan, i slutet av yrkeslivet, när hans hörsel försämrades påtagligt. Han hade en framgångsrik karriär på ett bioteknikföretag i Uppsala.

– Bioteknik är ett område som vuxit fram och utvecklats oerhört under mitt arbetsliv och det har känts djupt meningsfullt att arbeta inom det.

Ett av de mest spännande projekten under hans tid som forsknings- och utvecklingschef var utvecklingen av en av världens första automatiska DNA-sekvenatorer som idag har fått otaliga medicinska tillämpningar.

Arbetet innebar många kontakter, möten och resor. Den försämrade hörseln skapade problem.

– Jag märkte det mer och mer på möten, det blev svårt att höra. Jag skaffade hörapparater och det hjälpte men hörseln försämrades och ungefär vartannat år behövde jag byta till starkare apparater.

Han som alltid varit social både på jobbet och privat blev mer inbunden, ville helst inte träffa någon. Det påverkade hans mående.

– Jag var inte deprimerad utan snarare nedtonad. Min familj märkte det förstås men kunde inget göra. Jag har alltid varit en person som engagerar mig i föreningsliv och liknande och det blir ofta så att jag blir ordförande eller får andra styrelseuppdrag. När hörseln blev sämre fick jag lägga så mycket kraft på att höra att jag inte hade någon energi kvar åt det som sades. Jag blev orolig för att vara en belastning och ville inte ta på mig uppdrag.

 

Det är denna negativa utveckling som hörselrehabilitering ska motverka, men trots Lennarts regelbundna besök hos audionom så fick han inte den hjälp han behövde.

Lennart Arlinger hade ända sedan han skaffat hörapparater gått till en auktoriserad hörselmottagning, det är så Region Stockholms hörselrehabilitering är organiserad.

Besöken på mottagningen tyckte han var ganska frustrerande, det var sällan samma audionom så Lennart behövde förklara sin situation varje gång.

Audionomen sa att jag behövde köpa hörapparater för 20 000.

– Vid ett av besöken då jag behövde nya apparater sa audionomen att landstingets hörapparater inte skulle hjälpa mig, jag behövde köpa ett par som var bättre. De kostade 20 000 kronor.

Att han skulle behöva betala 20 000 för hörapparater gjorde honom förvånad. Kunde det verkligen stämma? Han gick hem och läste på och fann då att mottagningarna ägs av stora tillverkare och att de tjänar på att sälja det egna fabrikatets produkter. Han läste om kritiska utvärderingar, larmrapporter om provisionssystem och användare som kände sig lurade men att det inte gjorde att systemet togs bort eller ändrades.

Lennart Arlinger blev arg när han läste detta. Han visste inte hur han skulle göra för att få hjälp med sin allt sämre hörsel så han frågade sin bror. Lennart Arlingers bror heter Stig. Han är audiolog och professor emeritus i teknisk audiologi vid Linköpings universitet. 2016 belönades han med Stora Hörselpriset av HRF för sina insatser.

Nu kanske ni läsare utbrister ”aha!” Det är därför bilderna känns så välbekanta, Lennart och Stig är väldigt lika till utseendet. Genom åren har Auris förstås skrivit om Stig Arlingers forskning åtskilliga gånger och han har även talat på kongressen 2016 och besökt HRF-föreningar och distrikt. Lennart kunde alltså få experthjälp av högsta klass.

– Jag visade Stig mitt audiogram. Då sa han att jag borde göra en utredning för att se om jag skulle ha nytta av CI. Jag kände förstås till att det fanns hörsel-
implantat men hade aldrig tänkt tanken att det var något för mig. Jag minns faktiskt en gång då en man med CI kom fram för att prata med Stig och jag stod bredvid. Jag noterade att mannen inte hade några problem att höra i samtalet medan jag däremot inte uppfattade vad de sa. Jag blev lite ställd då. Men eftersom ingen av de audionomer jag träffat hade sagt något om att jag kanske skulle ha hjälp av CI så tänkte jag inte att det kunde vara något för mig.

 

Tack vare broderns kunskap om hörsel kom Lennart till enheten för cochlea–implantat i Huddinge och fick göra en utredning.

– Jag låg precis över gränsen för hur mycket man får höra men det var en lättnad att veta att det fanns hjälp när den blev sämre, berättar Lennart.

Ett år passerade och han behövde göra ett helt annat ingrepp som innebar nedsövning.

– När jag vaknade trodde jag att ena hörapparaten hade lagt av för jag kunde inte höra med den. Men det var hörseln som hade sjunkit. Tydligen kan det hända i samband med att man är sövd. Kirurgen som opererade var väldigt erfaren men hade inte varit med om det, så det är inte särskilt vanligt. I mitt fall var det mest positivt eftersom jag blev godkänd för CI.

Om Lennarts betyg på den vanliga hörselvården i Stockholm inte är så högt så är han desto mer imponerad av CI-mottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

– De är väldigt proffsiga och jag kände aldrig någon oro eller tveksamhet inför operationen.

 

Han gjorde en ny utredning hösten 2017, blev opererad i november och processorn kopplades på strax före jul. Lennart hörde direkt.

– Det var fantastiskt. Den bästa julklappen jag kunde få, säger han.

– Visst var ljudbilden annorlunda med lite Kalle Anka-röster som många förvarnat om, men jag kunde urskilja de flesta ord direkt. Sen blev det bättre och bättre och jag kan fortfarande upptäcka nya ljud.

Hans tilltro till den medicinska vetenskapen och tekniken är stor.

– Jag var insatt i vad som hände och hade gjort allt jag kunde – använt hörapparaterna flitigt för att stimulera ljudminnet, gått igenom alla undersökningar och var trygg i att professionen visste vad de gjorde. Operationen gick bra och jag hade inga komplikationer, så jag hade stor tillförsikt inför inkopplingen med processorn.

 

Lennarts hustru Barbro var delaktig i hela processen, både före operationen och efter. Hon var med på alla möten hos läkare, audionom och hörselpedagog. Detta har varit ett enormt stöd, tycker Lennart.

– Om det är något råd jag kan ge så är det att involvera anhöriga. De får förståelse för hur det är att höra med CI och hur mycket kraft och energi som rehabiliteringen faktiskt kräver.

Om det är något råd jag kan ge så är det att involvera anhöriga.

Både han och hustrun har fått insikter om hur man lever mer hörselsmart. Till exempel betydelsen av att kunna se den som talar.

– Hörselpedagogen demonstrerade detta så tydligt. När hon läste en text där jag kunde se hennes mun och en där hon dolde munnen så var skillnaden markant, trots att ljudnivå och avstånd var samma. Jag hade inte själv förstått riktigt hur viktig avläsning är.

Efter inkopplingen av processorn ljudtränade Lennart flitigt, bland annat genom att lyssna på ljudböcker och radio via bluetoothstreaming. Hustrun drillade hans taluppfattning genom att läsa ordlistor till exempel på bilresor.

– Det är en praktisk övning när man kör bil för då har man blicken riktad framåt och kan inte fuska med avläsning, säger han och ler.

På andra örat har han hörapparat som samverkar med processorn. Utprovningen av den görs på Hörselrehabiliteringen för vuxna på Rosenlund, och Lennart tycker inte att kunskapen om den nya tekniken är tillräckligt hög där.

– Tydligen är det ett problem i hela landet att audionomer saknar kunskap om hörselimplantat. Där har utbildningarna en viktig roll.

 

Han  berättar gärna om vilken nytta han har av CI och hur det var när hörseln bara blev sämre och sämre. Han hoppas att hans historia kan stärka andra som inte får den hörselhjälp de behöver.

Utöver filmer och föredrag som ordnats av CI-tillverkaren så har Lennart föreläst för Audiologiska sällskapet. Han är med i HRF:s Facebookgrupp för CI och har också deltagit som gruppledare under en helg som Hörselplantorna ordnade på Wiks folkhögskola utanför Uppsala.

 

– Att vara med på Wiks var väldigt bra. Alla hade olika situation och bakgrund, och man lär sig mycket av att lyssna på andras livshistorier. Vi delade in oss i grupper utifrån vilka fabrikat vi använde eftersom användandet handlar väldigt mycket om att hantera tekniken och den skiljer sig åt lite. Anhöriga kunde vara med och det var också värdefullt.

Även om Lennart nu hör bra i de flesta sammanhang så finns det tillfällen då han får problem. När många samlas och pratar, till exempel vid middagar, så blir det för mycket ljud för att han ska kunna hänga med i samtal på ett avslappnat sätt. Ljudmiljön är viktig.

– Det är bara att acceptera begränsningarna. Det är ju trots allt helt fantastiskt att det fungerar så bra som det gör, att hjärnan kan lära sig att tolka dessa signaler och göra dem begripliga.

Fotnot: En DNA-sekvenserare är ett vetenskapligt instrument som används för att automatiserat läsa av DNA-koder.