En del av Hörselskadades Riksförbund

Krönika Nummer 5 • 2019

"Kan vi inte få bryta upp snart?"

Han pratar tydligen med mig, jobbar­kompisen som sitter på andra sidan bordet. Med mycket möda och stort besvär kan jag uttyda några få ord. Men det finns inte en möjlighet att jag på något vis ska höra och förstå ett sammanhang i det han säger.

 

Och ju gladare gänget med jobbarkompisar blir, desto mindre kan jag uppfatta vad någon säger. Han fortsätter att prata, säger något och skrattar. Alla runt omkring skrattar också så något kul måste han ju ha sagt. Jag skrattar med men har faktiskt inte den blekaste aning åt vad.

Jag försöker ge sken av att jag följer med i samtalet, att jag förstod vartenda ord i det skämt han nyligen levererade. I mitt huvud snurrar en enda tanke runt i cirklar: ”Ska vi inte få bryta upp snart?”. Tre timmar senare är ljudmattan som strömmar ner via mina hörselgångar nästan outhärdlig. När väl uppbrottet kommer så har timmar av oljud resulterat i en bedövande trötthet. De tre timmarna till bords har på alla sätt tagit ut sin rätt.

Och alla som varit på en sommarfest med jobbet vet att nästa förslag från gruppen knappast handlar om att gå till hotellet och sova eller sätta sig ner på något lugnt ställe där ett samtal går att föra. Nej, oftast ska en ännu mindre lokal hittas där den outhärdliga ljudmattan skall ackompanjeras av dånande musik.

Med risken att anses vara företagets tråkmåns så är det oftast här jag lämnar sällskapet. Att leva med en hörselnedsättning kan vara väldigt isolerande i stora sällskap, oavsett om det gäller stora släktmiddagar eller företagets sommarfest.

Ett tips till alla er som har någon i er närhet med en hörselnedsättning är att aldrig skrika – det blir bara värre. Utan ta ordentligt stöd i magen, sänk rösten några oktaver och tala tydligt med ett djup. Bättre för den som hör illa, mindre jobbigt för dig som vill föra en konversation.