"Jag vill vara väl förberedd"

Många skolmiljöer är svåra ljudmässigt. Det är stora ytor, många människor, mycket ljud och prat. Att välja läraryrket är därför kanske inte självklart om man har nedsatt hörsel och Mats Borglund hade först riktat in sig på en karriär som forskare, när han insåg att det var lärare han ville vara.

– Jag hade vikarierat en del på skolor och tyckte det var roligt och givande. Jag fick positiv respons från eleverna och trivdes i skolmiljön där det alltid var liv och rörelse. Att forska var mer instängt och ensamt, man var i sin egen bubbla och det passade inte mig.

Mats hade kunnat vara ambassadör för lärarutbildningen, det lyser om honom när han berättar.

– Att arbeta på en skola innehåller allt, eleverna gör att den ena dagen inte är den andra lik. Man får så otroligt mycket positivt tillbaka. Det händer saker hela tiden och att vara med och se hur människor utvecklas är det mest givande jobb man kan ha.

Efter några år på en högstadieskola i Lund tyckte han dock att det var slitsamt att varje dag stå inför klasser med 30 elever. Han började i stället undervisa på Silviaskolan i Hässleholm, en grundskola som är anpassad för elever med hörselnedsättning.

– Det var mindre grupper och det fanns hörteknik. Jag fick även gå kurser i teckenspråk för att jobba där. Det var en extra utmaning att stärka de hörselskadade eleverna och få dem att tro på sin förmåga och kapacitet.

Så småningom ville Mats prova på en annan skolform och fick jobb på en särskola i Eslöv.

– Det är en skola för elever med kognitiva funktionsnedsättningar, var och en har olika förutsättningar. Det var små grupper och man följer en annan läroplan. Jag fick använda andra metoder för att lära ut naturkunskap. Det var väldigt givande och även krävande, säger han.

Nu har Mats Borglund, 61, lämnat skolvärlden – åtminstone tillfälligt – och arbetar som kanslist på Hörselskadades distrikt i Skåne och är projektledare för det kommunala syn- och hörsellyftet i Skåne. Kontoret delas med Malmöföreningen där Lena Matsson jobbar.

De sitter i en sekelskifteslägenhet i en fastighet med historiska anor. Ett av de större rummen har fast slinga, mikrofoner och skärmar för skrivtolkning.

Han förmedlar fortfarande kunskap, men nu är det tjänstemän och olika yrkesgrupper på kommunal och regional nivå som ska förstå betydelsen av syn- och hörselinstruktörer.

Det kommunala syn- och hörsellyftet i Skåne handlar om att organisationerna för syn, hörsel och dövblinda i samverkan med syn- och hörselinstruktörsförbundet ska bedriva påverkansarbete mot politiker och tjänstemän i Skånes 33 kommuner i syfte att få tillbaka de syn- och hörselinstruktörer som inte längre finns kvar, förutom i Malmö där det finns två syninstruktörer, förklarar Mats Borglund.

– Utan stödet av syn- och hörselinstruktörer riskerar äldre med syn- och hörselnedsättning att bli isolerade. Kostnaden för detta kommer att bli väldigt hög förutom lidandet för den enskilde och anhöriga, säger Mats.

Det är varierande dagar men betydligt lugnare arbetsmiljö än han tidigare haft.

– Jag kan sakna skolvärlden och vem vet, kanske återvänder jag dit, säger han.

Mats egen skolgång började med grundskola och högstadium i hemstaden Kristianstad. Han gick i en vanlig skola och hade inga särskilda anpassningar trots att han redan då hade en hörselskada.

– Troligtvis orsakad av en hjärnhinneinflammation i femårsåldern, säger han.

Mats hade inte hörapparater som barn, men han var öppen med sina problem och fann olika strategier för att klara skolan och fritiden. Ingen annan i hans familj hade nedsatt hörsel men hans föräldrar – båda läkare – var observanta och Mats gick på årliga kontroller på hörselvården.

Framgångarna i idrott stärkte mitt självförtroende.

– Det var inte förrän i högstadiet jag kände mig hörselskadad. Där var det svårare ljudmiljö, olika klassrum och lärare och jag kunde ibland känna ett utanförskap. Men det var inga tankar som jag fastnade i. Jag hade lätt för mig i skolan och jag var bra i idrott, vilket var en fördel.

Mats gillade all idrott och framför allt var han en duktig medeldistanslöpare och tävlade bland annat i ungdoms-SM.

– Framgångarna i idrott stärkte mitt självförtroende och jag fick också en status som den sportiga killen. Jag har haft väldigt stor glädje av idrott hela livet och fysisk aktivitet ger mig fortfarande välmående och positiv energi.

Det var i 20-årsåldern som Mats fick hörapparater. Han hade svårt att vänja sig vid dem och använde dem inte så mycket.

Efter gymnasiet i Kristianstad började Mats studera på biologlinjen med biokemisk inriktning vid Lunds universitet.

– Jag hade ett starkt miljöintresse och ville bli biolog. Sen blev det mer kemi och jag kom in på näringslära eftersom jag var intresserad av hur maten påverkar vår hälsa. Jag är en person som kan bli väldigt entusiastisk när jag får ett intresse för något.

Han började forska i klinisk närings-lära men bytte alltså spår och tog lärarexamen i kemi och biologi.

De senaste åren har han ägnat en hel del tid åt att skriva böcker för barn och unga för att inspirera och väcka nyfikenhet om naturvetenskapliga ämnen. Böckerna är inte läromedel utan mer ett kompletterande material där det också ges förslag till olika övningar. Sex böcker har det blivit hittills, en sjunde är på gång. En har hörsel som tema, ”Mångfald – en hörselsaga”. Den handlar om hörsel, hörselproblematik och akustik.

Mats ger ut böckerna själv genom Solentro förlag och de finns även att köpa på till exempel Bokus och Adlibris.

Han tycker att skrivandet och skapandet av böcker är kul och har massor av idéer om hur det kan utvecklas.

– De nya upplagorna kommer att se lite annorlunda ut, kanske även bli mer multimediala, och jag hoppas kunna knyta till mig en illustratör som kan göra proffsiga bilder. Jag blir stolt när jag håller i dem, att jag åstadkommit dem helt på egen hand.

Mats skriver inte bara böcker utan också låtar. Det kan vara sånger med ett pedagogiskt budskap, han tycker att kemi eller hörselfrågor kan förklaras utmärkt med sång, det gör det lättare att komma ihåg.

Han gör även låtar för att fira någon eller något.

– På födelsedagsfirande är jag den som gärna håller tal – och sjunger en låt om jubilaren. Att jag greppar gitarren och sjunger gör att en del har svårt att förstå att jag hör så dåligt. Vanlig konversation runt middagsbordet klarar jag inte. Det är inte så lätt att förklara, men som hörselskadad är det oftast lättare att vara den som leder samtalet.

Till det senaste intressepolitiska mötet om kommunala syn- och hörsellyftet i Skåne hade han skrivit en låt, ”Vår kampsång”, som alla sjöng och tecknade tillsammans.

– Att sjunga lättar upp stämningen. Även om syftet med mötet var att diskutera en allvarlig fråga, nämligen bristen på syn- och hörselinstruktörer, så var min känsla att alla gick därifrån stärkta och med en tro på att det är möjligt att uppnå förändringar.

Musik är viktigt för Mats och en anledning till att han är tveksam till cochleaimplantat, CI, vilket annars kan vara aktuellt på vänster öra.

– Det verkar som om CI ibland inte ger så bra musikupplevelse. Åtminstone för en del. Jag avvaktar och hoppas att tekniken förbättras ytterligare, säger han.

Han tycker att hörapparaterna har begränsningar men eftersom han inte hör utan så har han dem på nästan jämt, inte som när han var ung och kunde klara sig hyfsat ändå.

– Om jag jämför min hörsel idag med hur jag hörde som 20-åring är det som natt och dag.

Han blir frustrerad över att apparaterna förstärker störande ljud och gör det svårt att uppfatta vad som sägs.

Han har konferenshjälpmedel som ibland ger bra hjälp – men ibland störs av armatur eller elektriska aggregat. Streamern till mobiltelefonen är han däremot nöjd med, den underlättar hans arbete och vardag.

Inför mötet med Auris vill Mats gärna veta vilka frågor som ska ställas, vad intervjun kommer att handla om.

– Jag vill vara förberedd och tror att många med hörselnedsättning känner likadant. Man tänker på vilka situationer som kan uppstå och vad man kan göra för att det inte ska bli missförstånd.

– Sen kan det ändå bli helt annorlunda än man planerat och det kan bli ännu bättre även om det inte blir som man tänkt från början, säger han och ler.

Familjen, hustrun som också är lärare, samt tre söner mellan 23 och 28 år, är hans trygga hamn och glädje i livet. Mats står gärna vid spisen och rör i grytorna.

Fysisk aktivitet fortfarande en betydelsefull källa till välmående för Mats.

Han springer en runda så ofta han kan och har även sprungit Berlin maraton fyra gånger.

– Nu springer jag inte maraton för det sliter för mycket, jag håller mig till kortare distanser. Idag ser jag idrotten enbart som ett vardagslyft, som ger energi att orka vara effektiv och kreativ.

Vid sidan om löpningen paddlar han gärna havskajak som han tycker är ett fantastiskt sätt att uppleva natur och djurliv.

– När man blivit bekväm med paddlandet och vågorna känns kajaken som en förlängning av kroppen. En härlig känsla, som att åka virvelvinden på ett nöjesfält!

Skidåkning har det, trots hans sydliga hemvist, också blivit mycket av för Mats. Han har kört Vasaloppet hela 20 gånger. Den här vintern stod han över på grund av en värkande axel, han fick nöja sig med att heja fram sönerna i Öppet spår, men nästa år hoppas han göra comeback.