– Jag fick panik och trodde att hörseln försvunnit

I dagens medievärld där allt går rasande snabbt är Jovan Radomir en stabil klippa som får gästerna i studion och tv-tittarna att trivas. Han vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att höra vad som sägs. Han är därför extra glad när han får beröm av tittarna.

– Jag får väldigt mycket kärlek av tittarna för att jag pratar lugnt och tydligt.

Han utbildade sig till språklärare men fick tips av vänner att prova tv-branschen och sökte jobb som programpresentatör, eller hallåa som man kallade det, på SVT 1998.

– Då fick man börja med att göra röstprov. Olika texter skulle läsas upp på olika språk. Blev man godkänd på det så gick man vidare till kameraprov. Blev man godkänd även där gick man vidare till utbildning och den handlade mycket om hur man talar för att rösten ska bära.

Han fick jobbet och var under många år tittarnas sällskap på kvällarna mellan programmen. Hallåornas betydelse som sällskap visste han om, men hur viktig den var gick upp för honom en kväll när han fick ett samtal från en tittare.

Efter det sa jag alltid godnatt innan sista filmen började.

– Växeln brukade inte koppla samtal till oss så jag förstod att det var något särskilt angeläget. Det var en äldre dam som sa ”Snälla Jovan, finns det möjlighet att du säger godnatt innan kvällens sista film börjar i stället för efter? Jag har svårt att hålla mig vaken så sent.”

– Hon behövde få höra ett godnatt innan hon somnade. Och självklart kunde jag göra det! Efter det sa jag alltid godnatt innan sista filmen började. Samtalet gjorde mig glad, rörd och förvånad över att vi betydde så mycket.

Programpresentatörerna togs bort 2012 och kom tillbaka en tid under pandemin då många kände sig ensamma.

– Det var väldigt uppskattat, säger han.

De senaste åren har han varit programledare i Go’kväll och sedan januari i år i Sverige Live. Måndagar och tisdagar leder han direktsändning mellan klockan 16 och 19.20. Det blir långa, intensiva dagar med noggranna förberedelser och fullspäckat schema.

– Det är roligt men efteråt är jag slutkörd och behöver ta det lugnt.

Det var en rutinuppgift i slutet av en arbetsdag för cirka åtta år sedan som blev en av hans livs värsta upplevelser.

– I mitt arbete spelar man in olika saker, det här var en trailer för kommande program. Jag hade hörlurar på mig och fick plötsligt ett starkt brus rakt in i öronen. Jag reagerade instinktivt och slog av mig lurarna.

Det kändes som att någon skakade en burk med mynt inne i örat.

Men skadan var redan skedd. Omtumlad och med tjutande öron begav sig Jovan hem med tunnelbanan.

– Jag minns det så väl. Det var på försommaren och mycket folk ute på stan men jag var i en isolerad bubbla. Det kändes som att någon skakade en burk med mynt inne i örat. Jag blev illamående och yr och höll på att tappa balansen där i tunnelbanan.

På natten vaknade han av ett extremt högt brus i öronen. Han blev panikslagen och trodde att hörseln hade försvunnit.

– Jag gick upp mitt natten och satte på musik och tv:n för att kolla om jag kunde höra. Jag kände att om mitt liv ska vara så här framöver kommer jag inte att palla. Innan det här hände hade jag perfekt hörsel.

Det faktum att hans mamma har Menières sjukdom gjorde honom orolig.

– Hon har haft skov med kraftig yrsel och tinnitus så jag tänkte att jag fått samma sjukdom och började googla efter information om ärftlighet. Jag vet hur tufft hon haft det i perioder.

Dagen därpå hade bruset dämpats och han gick till jobbet som vanligt.

– Det är bara att fortsätta framåt, det är så jag tänker. Jag tog förstås kontakt med specialister och var och gjorde några undersökningar, men jag jobbade på och det hjälpte mig att inte tänka på tinnitusen.

Han gjorde även en anmälan om arbetsskada.

– Det var en del byråkrati med blanketter som skulle fyllas i och skickas in men det behövdes för att få händelsen dokumenterad. Det har inte lett till förändrat arbetssätt eller blivit något försäkringsärende eller så. Jag pratade med min närmaste chef om att jag fått svårt att höra på ett öra och vad det innebär. Arbetsgivaren bekostade hörapparaten.

Att hörseln försämrats insåg han en kväll när han och dottern lyssnade på ljudbok tillsammans.

– När hon var liten brukade vi brukade vi göra det innan hon somnade. När jag låg med högerörat mot en kudde kunde jag inte höra någonting av boken. Jag blev chockad när jag förstod att jag knappt hörde med vänster öra.

Han använder sedan dess hörapparat och tycker att den hjälper bra.

– Den sitter inne i hörselgången. Jag har den alltid när jag arbetar. Jag har också en fördel i att vi sitter i ett tyst rum när vi sänder, det får inte komma in buller eller störningar utifrån. Vi sitter också nära varandra.

Att prata lugnt och tydligt är en fördel, inte bara för tittarna, utan även för gästerna i programmet.

– Våra gäster kan ju också ha nedsatt hörsel och jag är mån om att det inte ska bli missförstånd.

Under sändning får han information från kontrollrummet i en snäcka som han har i det oskadade örat.

– Det kommer information hela tiden så det är tur att jag hör bra med det, säger han.

Har du blivit rädd för att använda hörlurar?

– Nej, men jag är försiktig och säkerställer att volymen är inställd på rätt nivå innan jag sätter dem på öronen.

Hans behov av ljudvila har ökat efter skadan. Det är inte total tystnad han eftersträvar, utan en miljö där naturliga ljud inte dränks av stadens konstanta buller. Jovan åker ofta till lantstället utanför Katrineholm.

– Det ligger vid sjön Kolsnaren och ljud färdas långt på vattnet så jag kan höra en hund som skäller, någon som hugger ved eller en enstaka motorbåt i fjärran.

63-åringen är i god form. Långa promenader, träning på gym och hälsosam mat gör att han orkar de intensiva direktsändningarna. Dottern som bara är 15 år är också en starkt bidragande orsak till hans motivation att hålla sig stark länge. 

– Jag behöver inte tjata på henne om att vara försiktig med hörlurar och konserter eftersom hon är känslig för höga ljud. Själv har jag alltid öronproppar med och när jag åker tunnelbana använder jag hörlurar för att stänga ute buller.

Jovan är van att samla in fakta och information och har en källkritisk blick. Han säger att det hjälpte honom genom krisen med hörseln.

– Vetskapen om att det finns kunskap och hjälp att få gjorde mig lugn.

Han pratar sällan om sin hörsel eller om tinnitusen.

– Jag berättar för kollegor och vänner så de vet varför jag ibland inte uppfattar. Och tinnitus är jättevanligt i min bransch – nästan alla har det.