Isabel Engwall är nämndeman vid Södertörns tingsrätt. Foto: Mostphotos.
Hur har första tiden som nämndeman varit?
– Lite som när man börjar skolan. Jag var nervös i början. Som liten älskade jag att följa amerikanska rättegångar på tv, var fascinerad av tolvmannajuryns arbete och hur den kunde avgöra utgången. I tonåren ville jag bli åklagare eller advokat. Nu fick jag möjligheten att sitta som nämndeman, och få större inblick i rättsväsendet, och vara en del av landets rättssystem. Uppdraget känns och är ansvarsfullt, spännande och väldigt lärorikt.
Du är första döva nämndemannen i Sverige, har du några tips till dina efterföljare?
– Jag är eventuellt även den första i Europa verkar det som!
– Om du är intresserad av juridik och rättsväsendet och tycker att det skulle vara spännande att sitta som nämndeman i tinget där du bor, så tveka inte att ta chansen, oavsett hur mycket du hör!
Är det som du förväntade dig?
– Det har gått utmärkt, allt flyter på i rättegångssalen. Den enda skillnaden är att vi har tal- och teckenspråksrättstolkar. Jag som döv ser ofta saker som hörande inte lägger märke till då synen är mitt viktigaste sinne. Det kan komma till nytta.
Hur många mål har du suttit med vid hittills?
– Ett tjugotal förhandlingar under det halvåret som jag haft uppdraget. När pandemin kom ställdes många förhandlingar in, men nu i höst är de igång igen.
Hur har Södertörns tingsrätt arbetat under pandemin?
– Tingsrätten påverkas precis som övriga samhället av virussmittan. Många fysiska förhandlingar blev inställda. Det är också många nämndemän som tillhör riskgrupper och är äldre.
Isabel Engwall
Ålder: 39.
Sysselsättning: Nämndeman, frilansande kommunikatör, studerar deltid.
Bor: Stockholm, född i Västerås.
Intressen: Stötta och inspirera andra, fotografering, rida, resa, skriva. Gillar stora gröna växter och har en förkärlek för choklad.
Har det uppstått några problem på grund av att du är döv?
– Inga större problem än så länge. Min tumregel och mitt livsfokus är att eftersträva lösningar, förbättringar och förändringar i samhället. Jag vill hjälpa till att få bort hinder genom att sprida kunskap om döva och hörselskadade.
Är du lika delaktig i arbetet som de andra nämndemännen?
– Ja, det är jag. Som regel sitter jag alltid bredvid domaren för att underlätta kommunikationen och till exempel lämna över lappar till domaren om jag behöver meddela något på ett diskret sätt.
Hur reagerade omgivningen på utnämnandet?
– Jag fick positiva reaktioner och gratulationer från alla håll. SVT, fackpress, organisationer, kommuner och webbkanaler från Norden och Europa delade nyheten. Socialminister Lena Hallgren grattade mig.
– På Twitter framkom dock att vissa var tveksamma till blinda och döva nämndemän och man framförde argument som inte stämmer. Vi har rätts-tolkar oavsett språk som är utbildade och har kunskapen att klara uppdraget. Auktoriserade rättstolkar i svenskt teckenspråk är likvärdiga tolkar i alla språk.
Får du alltid tolk?
– Rättstolkarna blir uppbokade i god tid för schemalagda förhandlingar. Men vi som är nämndemän får även förfrågningar om fler dagar och extra förhandlingar. Då kan det bli problem eftersom vi inte kan få rättstolkar med så kort varsel.
– Visste ni förresten att det finns bara idag två auktoriserade rättstolkar i svenskt teckenspråk i hela landet? Jag hoppas att de blir fler i framtiden.
Du var med och grundade föreningen Teckenspråkets röst. Vad gör den?
– Vi arbetar för språkliga och mänskliga rättigheter. I våras tilldelades vi Minoritetsspråkspriset 2020, vilket vi är oerhört stolta över. Våra huvuduppgifter är att påverka, medvetandegöra, förändra och lyfta fram språkliga och mänskliga värderingar och levnadsvillkor för oss döva och hörselskadade.
Fotnot: Minoritetsspråkspriset delas sedan 2012 ut varje år av Institutet för språk och folkminnen.