Ljudet försvann inte – trots att jag tryckutjämnade, gapade stort med käkarna, snöt mig, masserade nacken och kollade om någon annan i omgivningen hörde samma sak som jag (nej).
Efter att ha kikat ut genom fönster och dörrar och lyssnat efter tecken på att främmande makt fått för sig att satsa på en sofistikerad ljudattack mot svenska kvinnor (tydligen inte) insåg jag under frukosten att läget i höger öra var detsamma. Märkligt, men jag tänkte inte mer på det och ljudet höll sig liksom lugnt under arbetsdagen, för att dyka upp igen på kvällen när jag vattnade blommorna: irriterande!
Efter att återigen ha frågat omgivningen om någon annan också hörde något speciellt (nej), googlade jag på ”ihållande ljust ljud i ena örat bara pågår”.
Träff direkt. Tinnitus! Va? Hur gick det till? Jag som knappt går på konserter, har öronproppar i spinningsalen och sällan krämar på med dang-dang i hörlurarna – vad är det som har hänt?
Enligt Nationalencyklopedin har cirka 15 procent av befolkningen tinnitus, ”hos män framför allt från 50-årsåldern, hos kvinnor oftast från 60-årsåldern”. Aha, jag fyllde nyligen 60, är det förklaringen?
Kanske går det över, kanske inte, jag får vänja mig.
Dagarna gick, det ständiga sällskapet – inte starkt, inte svagt – var kvar och jag funderade: om nu drygt en och en halv miljon svenskar enligt uppgift ska ha tinnitus, då måste det väl finnas massor med effektiva behandlingar, massor av kunniga experter, massor med människor som lyckats bli av med oljudet?
Eller inte. Efter att ha letat runt ett tag på nätet fick jag än en gång bekräftat att brutna ben är lättare att få läkarhjälp med än mer osynliga skador – så vad skulle jag göra, eftersom själv är bäste dräng även här (morr)?
Dölja ljudet: på Spotify hittade jag ett rätt läskigt techno-pip med bakgrundsbrus. Underbart att lyssna på för att kunna somna.
Träna kroppen: obligatoriska öronproppar under de musikskråliga spinningpassen, som dessutom gör mig så trött att jag helt glömmer mina öron.
Acceptera: ”Okej, nu är det så här, kanske går det över, kanske inte, jag får vänja mig”.
Prata med andra: ”Har du också tinnitus? Hur gör du för att stå ut?”
Förutom att då och då sparka på något hårt i källaren har jag också gått med i Hörselskadades Riksförbund: jag menar, hur ska världen bli bättre och hörselsmartare om vi inte organiserar oss och överröstar tystnaden kring tinnitus?