DET FUNGERAR SÅ att ljudet i luften omvandlas till skallvibrationer av en vibrator.
Dessa vibrationer överförs till benet runt örat och där skapas rörelse hos vätskan i innerörat och hos benen i mellanörat som till slut ger upphov till en rörelse hos de sensoriska cellerna i innerörat.
För de sensoriska cellerna är det ingen skillnad om ljudet kommer den vanliga vägen eller via benledning, och man kan inte höra på en enskild ton om ljudet är luftlett eller benlett.
Däremot så upplevs ljudet olika om det kommer via luften eller benet, och för ljud som innehåller många olika frekvenser så kan ljudupplevelsen vara olika, man brukar säga att ljudet färgas eller filtreras olika.
BENLEDD ljudöverföring fungerar i princip lika bra som vanlig luftledd ljudöverföring.
Problemen är av teknisk natur, till exempel så krävs det mer energi att få ljudet till skallbenet så de högsta förstärkningarna som kan göras med vanliga benledningshörapparater är lägre än för motsvarande luftledningsapparater.
Det innebär att benledningsapparater inte kan användas om hörselskadans orsak till största delen finns i innerörat eller hörselnerven (så kallad sensorineural hörselnedsättning).
Däremot påverkas inte benledningen nämnvärt av ett ledningshinder (när orsaken finns i mellanörat, till exempel otoscleros) och benledningshörapparater fungerar ofta utmärkt för personer med dessa problem.
En annan begränsning är att låga frekvenser är svåra att återskapa med benledningsteknik eftersom det kräver att vibratorn ska skaka ”hela” huvudet.
För högre frekvenser blir skakningarna så små att huvudet inte berörs vid ljudstimuleringen.
För riktigt höga frekvenser kan huden dämpa vibrationerna och om vibratorn ligger an mot huden är det svårt att återskapa högfrekventa ljud men det går oftast bra om vibratorn kopplar direkt mot skallbenet.
stefan stenfelt