I efterhand kan jag tänka, varför förstod jag inte att jag hörde dåligt? De där dova ljuden som först efteråt var betydelsebärande, eller att jag ofta inte uppfattade de första orden i en mening.
Under mina år som textillärare på grundskolan införde barnen och jag olika kösystem för att få hjälp. Klasserna var stora och vi sydde fodrade morgonrockar och lapptäcken. Det var arbeten som tog mycket tid och de flesta tyckte syslöjd var roligt och ville börja jobba direkt.
Väntelistan kunde antingen vara att de skrev sina namn på tavlan, eller att jag gick till varje bord i tur och ordning.
Ibland glömde vi bort vårt kösystem och eleverna ropade på hjälp. Det var då som det blev trassligt.
En av mina lite tystlåtnare elever, Kajsa, berättade många år senare att när jag inte hörde henne gick hon fram till mig och påkallade uppmärksamheten genom att röra min hand eller arm. Det var effektivt. Hon fick hjälp.
Andra, berättade Kajsa, tog det lite lugnare, passade på att slappa innan jag satte stopp för det. De med höga röster, hörde jag naturligtvis.
En annan händelse utspelade sig på en kundtoalett i ett köpcentrum i Uppsala. Det var på den tiden då du lade mynt i en automat för att få upp toadörren. Det var ofta så ”gnidet” ordnat mot oss snålisar att smet man in utan att betala, gick dörren inte att låsa eller ännu värre, lampan gick inte att tända. Jag hade turen att dörren både gick att låsa och lampan gick att tända. Det som däremot inte fungerade efter att jag låst utan att betala, var att nya kunder såg toaletten som ledig. För utanför toalettdörren lyste det grönt och skylten med LEDIG var uppe.
Hur som helst, jag smet in efter en kund, låste och drog ner byxorna.
Då hörde jag på lååångt håll, så där som i vadd och utan att hjärnan gick i gång, någon som mödosamt petade in krona efter krona i automaten. Men ljudet var dämpat och klanglöst som när man befann sig under vatten.
Plötsligt ryckte någon upp dörren där jag satt i godan ro. En man stirrade in i mina ögon. Hans käkar rörde sig. Sekunderna tickade fram och jag såg att han ville förklara, säga något om att det var grönt, att han betalade, att han inte visste att jag satt där, att…
Han insåg att det var kört.
Jag ville säga, att vänta där, jag är snart klar, så kan han smita in efter mig. Men han stängde dörren innan någon av oss hann säga något och var borta från kön då jag kom ut.