En del regioner har godtyckliga decibelgränser som avgör rätten till hjälpmedel – andra inte. I en del regioner får de flesta dubbla hörapparater – på andra håll är det inte självklart alls. Det finns också stora skillnader när det gäller antalet CI-operationer. För att inte tala om den bristfälliga vård som tinnitus- och menièrepatienter möter i större delen av landet – medan en del erbjuds en bred palett av behandlingsmöjligheter.
Dessa skillnader är inte okej. Det finns inget som talar för att hörselskadade i Sörmland eller Västra Götaland har andra behov än hörselskadade i Skåne eller Västerbotten. Tvärtom.
Nyligen pekade en utredning på att skillnader i vård har samband med socioekonomi, kön, ålder och storstad–landsbygd. Men det som har störst betydelse är regionernas självstyre.
Hälso- och sjukvårdslagen gäller för hela landet, men det är ändå politikerna i varje region som avgör hur vården i deras region ska organiseras, vad som ska prioriteras och de kriterier som styr om just du ska få vård eller inte.
Vi i HRF vet att hörselvård är livsviktigt. Att kämpa för jämlik hörselvård ligger i vårt DNA. Vi har därför föreslagit att det ska antas nationella riktlinjer för hörselvård. Ett sådant regelverk skulle ge ökad trygghet, minska skillnaderna i landet – och förhindra att slumpen avgör din rätt till hörselvård.