Marlene Edh och Tissot.
Vad är det man behöver höra på ridtävlingar?
– Innan man ska in på tävlingsbanan och när startsignalen har getts så har man en minut på sig att göra sin inridning för att hälsa på domaren, missar man det blir man utesluten. Vid eventuell felridning blåser domaren i en visselpipa som jag ofta inte hör. Jag har varit med om att hästen tvärstannat för att domaren blåst utan att jag har uppfattat det.
– Efter en tävling fick jag veta att min häst vunnit utmärkelsen som bästa dressyrtalang. Jag satt på läktaren när vinnarna presenterades och hörde inte vad de sa, så jag missade det helt.
Marlene Edh
Ålder: 59. Bor: Sundsvall. Häst: Tissot, 8 år, svenskt varmblod. Hobby: Hästar, ridning och allt runt det. Tävlar för Sundsvalls Ridklubb.
Vad får detta för konsekvenser för dig?
– I stället för att fokusera på min egen tävling så koncentrerar jag mig maximalt för att inte missa information och signaler. Det tar väldigt mycket energi och påverkar min insats på banan. Hästen märker att jag är spänd och blir orolig.
– Det är också svårt när andra ryttare ropar på håll att man ska hålla undan. Det är stressande för jag vill inte vara i vägen. Värst är det när jag vistas i ridhus när någon hoppar hinder, det är förenat med en stor olycksrisk.
Hur gör du för att minska problemen?
– När jag anmäler mig till tävling skriver jag ett meddelande om att jag hör dåligt och önskemål om vad jag behöver hjälp med, men det är sällan det efterföljs.
Har du förslag på hur detta kan lösas?
– Jag har skrivit förslag till Svenska Ridsportförbundet om att tävlingar och ridhus behöver anpassas så att hörselskadade kan delta, till exempel med teleslinga och ljussignal som visar när det är klart att starta. Jag har en idé till ett projekt som kan göra det möjligt för ryttare med hörselskada att delta på samma villkor som alla andra tävlande.
Vad har Ridsportförbundet svarat?
– De säger att de genomför en egen utredning. Jag tror att det bästa vore att lyssna på oss som är hörselskadade och fråga oss vad som behöver förändras.
Förutom tävlingar, i vilka andra situationer i ridning är det svårt att höra?
– Utbildningar, så kallade clinics, är nästan uteslutet för mig. Då sitter man på läktaren och ska höra information från en instruktör som pratar samtidigt som ett ekipage rider. Jag måste lösa det på annat sätt, genom privatlärare till exempel.
Hur länge har du ridit?
– Sedan jag var 11 år. Hörseln var bättre förut, men det kunde ändå vara svårt. Tissot är min tredje häst och han är mycket lovande så jag vill gärna tävla.
Är det alltid så här svårt delta?
– Ja, alltid. Förutom helt nyligen, efter en artikel i Hippson (en ridsporttidning, reds anm) där jag berättade om problemen. Efter den artikeln blev jag kontaktad av Timrå hästsportsförening som var arrangör för en tävling jag anmält mig till och jag fick jättefin support och hjälp. Jag kunde för en gångs skulle fokusera på ridningen.
Skulle du kunna använda portabel mikrofon och mottagare?
– Ja, men i så fall måste jag informera och lära arrangörer och domare att använda tekniken. Jag måste också själv tillhandahålla grejerna och se till att de fungerar. Jag har försökt men det tar alldeles för mycket tid och energi. Det är ändå mycket annat som jag måste fokusera på vid tävlingar. Jag tycker att det är tävlingsarrangören som ska se till att deltagarna – och även publiken – kan höra information.
– Under alla år jag hållit på med ridning har jag aldrig besökt ett ridhus med fast teleslinga. Hörselskadade anhöriga som sitter på läktaren missar därmed vad som händer.