"Fler bör erbjudas CI"

Grattis till doktorstiteln! Vad arbetar du med annars?

– Tack så mycket! Jag arbetar som överläkare med inriktning mot öronkirurgi och yrsel på ÖNH-kliniken, Centralsjukhuset Karlstad. Där har jag arbetat sedan 2006. Först gjorde jag min specialisttjänstgöring och efter det har jag koncentrerat mig på mellanöronkirurgi, hörsel och yrsel. Jag träffar patienter i alla åldrar, från nyfödda till de allra äldsta. Patienterna har hela spektrumet av hörselnedsättning – allt från mild, nästan normal hörsel till grav hörselnedsättning.

Varför ville du forska om rehabiliteringen för patienter med grav hörselnedsättning?

– Hörsel är en central del av min arbetsdag och jag har fått en tydlig bild hur viktigt hörselsinnet är för oss. Patienter med grav hörselnedsättning är särskilt utsatta. Därför kändes det viktigt för mig att titta närmare på denna grupp.

Vilka brister finns i rehabiliteringen?

– I många delar så fungerar rehabiliteringen av grav hörselnedsättning väl. I registret för grav hörselnedsättning får patienterna besvara frågan ”Vilken nytta har haft av hörselvårdens insatser?” Över 90 procent av patienterna uppger då att de har god eller mycket god nytta av insatserna.

– Men det finns mer att göra. Utvidgad rehabilitering betyder att man får träffa minst tre olika professioner eller delta i grupprehabilitering. Data ur registret visar att cirka 50 procent av patienterna har fått detta, men målet är 80 procent så här finns ett arbete att göra. 

– Sedan tror jag att alternativet med cochleaimplantat är underutnyttjat. Fler patienter skulle ha nytta av CI. Det kan finnas behov för riktade utbildningsinsatser för att medvetandegöra alla professioner som träffar dessa patienter om möjligheterna med CI. 

Svensk hörselvård följer sedan några år WHO:s riktlinjer för grav hörselnedsättning som är tonmedelvärde 65 decibel eller sämre på bästa örat, men i studien används 70 decibel. Varför och hur påverkar det resultatet?

– Alla studier i min avhandling designades då definitionen för grav hörselnedsättning var 70 decibel. I prevalensstudien beräknade vi antalet med grav hörselnedsättning 31 januari 2020 och då var kriteriet 70 decibel. 2021 släppte WHO sin ”World report on hearing” där gränsen istället sattes till 65 decibel.

 – När Region Värmland jämförde prevalensen för både 70 decibel och 65 decibel såg vi att om vi använde 65 decibel-kriteriet så dubblerades antalet patienter jämfört med 70 decibel. Det kan naturligtvis ha en rätt stor påverkan på planeringen av hörselvårdens insatser.

– Region Värmland följer vårdförloppet. Uppföljning med cirka två års mellanrum stipuleras i vårdförloppet och rutiner för detta finns.

Asymetrisk hörselnedsättning tas upp i studien. Vilka slutsatser kom fram?

– Det kan vara så att man ska tänka på CI lite tidigare än man gör idag vid assymetrisk hörselnedsättning. Studier har visat att CI ger god effekt även hos patienter med grav nedsättning (>70 decibel) på ena örat och måttlig nedsättning (40–69 decibel) på andra örat.

Studien visar att balansorganet ofta var nedsatt vid grav hörselnedsättning. Vilken rehabilitering finns för detta?

 – En patient med grav hörselnedsättning och balansproblem eller yrsel bör få träffa en fysioterapeut, gärna en som är specialiserad inom yrsel. Det finns balansstärkande övningar som kan hjälpa.

– Jag vill poängtera att det är viktigt att fråga patienter med grav hörselnedsättning om balans och yrsel. Om problem framkommer så bör man ta ställning till om det är något som motiverar utredning och behandling. 

Har du något annat forskningsprojekt på gång?

 – Inget just nu. Jag sitter i styrgruppen för registret för grav hörselnedsättning hos vuxna. 2021 lanserades en ny modul, CI-registret. Förhoppningsvis har jag möjlighet att titta lite närmare på det.