En del av Hörselskadades Riksförbund

Fråga & svar Nummer 3 • 2020

Färre stavfel bland barn som kan bokstavera på teckenspråk

Barn som kan bokstavering på teckenspråk gör färre stavfel. Det visar en avhandling av Moa Gärdenfors, doktorand vid institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet.

Förmågan att stava korrekt förbättras hos barn som kan bokstavera på teckenspråk, visar en undersökning av Moa Gärdenfors. Foto: Mostphotos

Hur kommer det sig?

– Till skillnad från barn som inte kan teckenspråk som använder sig av ljudstrategier för att stava, har teckenspråkiga barn tillgång till ytterligare en strategi – bokstavering på teckenspråk. Genom att visuellt kunna se hur en person bokstaverar ett ord på teckenspråk, kan de kringgå ljudstrategin och därmed göra färre typiska stavfel som orsakas av ljudet som till exempel ”ijen” [igen].

Moa Gärdenfors.

Kan även små barn, förskolebarn, bokstavera på handalfabetet?

– Tidigare forskning har visat att små barn i början är begränsade i sin motorik, men de gör tappra försök att försöka ”bokstavera” ord där de återger delar av dem. Däremot förstår de bokstavering på teckenspråk mycket tidigt. Sen dröjer det dock några år innan de knäcker koden igen och förstår sambandet mellan en bokstav och en handform.

Moa Gärdenfors

Ålder: 28.
Yrke: Doktorand i lingvistik.
Bor: Stockholm. Född i Lund, uppvuxen i Uppsala.
Hobby: Svampplockning, matlagning och technomusik.
Läs mer: Studien finns på www.su.se. Sök på Moa Gärdenfors.

Du fann att döva och hörande barn gör olika sorters stavfel. Vad är skillnaden?

– Hörande gör fler auditiva stavfel där de oftast har svårigheter med dubbelteckningsfel ”dören” [dörren], utbyte av grafem, ”fella” [fälla] eller utelämningar ”brevid” [bredvid], medan döva inte gör sådana fel tack vare sitt visuella minne. Men istället kan de göra visuella fel, där de blandar ihop bokstäver som ser likadana ut, till exempel ”å”, ”ä”, ”ö” med ”a” och ”o”. De kan även blanda ihop ord som liknar varandra utseendemässigt, som till exempel ”faktiskt” och ”fantastiskt”, ”skrev” och ”skrek”.

Fick barnen i studien göra stavningsprov?

– Nej, de fick ett papper med en serie som handlar om Rosa Pantern som de fick återberätta på skriven svenska på datorn. Sen analyserade jag deras texter och markerade alla stavfel.

Hur ser det ut i andra länder, finns liknande undersökningar?

– En myt är att många tror att barn inte förstår bokstavering, och att man behöver hitta på motsvarande tecken till allt, men så är inte fallet. Man bör våga använda bokstavering i större utsträckning till barnen, också för att exponera dem hur ett ord ”ser ut”. Tidigare studier – i första hand amerikanska – har visat att döva och hörselskadade vuxna som kan teckenspråk använder betydligt mer bokstavering till sina barn eller elever eftersom de har egna erfarenheter från det som barn. De barn som exponerats bokstavering har i sin tur visat goda resultat i sin läs- och skrivutveckling.

Vad jobbar du med just nu?

– Jag är i slutspurten av min andra avhandlingsartikel där jag tittar på hur hörselskadade (CI- och hörapparat-bärare) barn och ungdomars förmåga att beskriva ord i svenskan ser ut, med fokus på deras adjektivanvändning. Tidigare forskning indikerar att hörselskadade barn inte använder lika mycket beskrivande ord som hörande barn gör.

Det jag hittills funnit tyder dock snarare på det motsatta, det vill säga att teckenspråkiga hörselskadade använder betydligt fler adjektiv jämfört med sina hörselskadade jämnåriga som inte kan teckenspråk.

Hur hör du själv?

– Jag var tre år när jag blev CI-
opererad och jag är tvåspråkig, svenska och svenskt teckenspråk. Jag har gått på Manillaskolan i Stockholm och gymnasiet på Risbergska skolan i Örebro. Sedan har jag läst både vid Uppsala och Stockholms universitet. Nu är jag doktorand vid Stockholms universitet.

14 maj firas teckenspråkets dag i Sverige. Hur firar du den?

Då ska jag ha något turkost på mig och köpa mig ett bakverk.

 

Fotnot: Turkos är teckenspråkets färg.