En del av Hörselskadades Riksförbund

Reportage Nummer 5 • 2020

Färre behöver rör efter öroninflammation

Metoden att sätta in rör öronen för att få bort vätska bakom trumhinnan efter öroninflammation används inte i så stor utsträckning som tidigare.
Margareta Liljedal, 9, är ett av alla barn som haft stor nytta av behandlingen.

– Vi förstod inte att hon inte hörde, säger Sara Liljedal, mamma till Margareta, om att dottern ville sitta jättenära och att de skulle vända sina ansikten mot henne så att hon kunde se dem.

Numera är det färre barn som får rör insatta i trumhinnan än för några år sedan. 2018 var det cirka 5 000 barn som fick rör jämfört med 2008 då cirka 7 000 opererades.

– Det finns en trend att undvika icke nödvändiga operationer, säger Marie Gisselsson-Solén, överläkare på öron-, näs- och halskliniken, Skånes universitetssjukhus i Lund och forskare på Lunds universitet.

En del barn är särskilt benägna att få upprepade öroninflammationer, så kallad öronkatarr.

– Nästan alla barn har fått vätska bakom trumhinnan någon gång, till exempel i samband med förkylning. Oftast försvinner vätskan snabbt av sig själv, men om den blir kvar länge kan det bli ett problem, eftersom vätskan ofta leder till att barnet hör sämre när ljudet inte överförs lika bra till innerörat, säger Marie Gisselsson-Solén.

Marie Gisselsson-Solén, överläkare ÖNH.

Barn kan få rör inopererade i trumhinnan i syfte att minska antalet öroninflammationer, men i Sverige är det vanligast med operationer i gruppen med långvarig vätska bakom trumhinnan och åtföljande hörselnedsättning.

– Det är ett mekaniskt hinder, innerörat fungerar som det ska hos dessa barn. Syftet med röret är att utjämna den tryckskillnad som gjorde att vätskan uppstod från första början. Kroppen tar hand om vätskan, och barnet kommer att höra bra igen. Endast ett fåtal får tillbaka besvären när rören trillat ut och behöver opereras flera gånger, säger Marie Gisselsson-Solén.

Öroninflammationer har minskat i Sverige över tid och sättet man behandlar dem har i viss mån förändrats; från att för 25 år sedan alltid behandla med antibiotika, till att idag endast antibiotikabehandla i utvalda fall och istället låta merparten av alla öroninflammationer läka ut av sig själv.

– Under första halvan av 1900-talet var öroninflammation en vanlig dödsorsak hos barn, och när vi fick pencillin behandlade man därför alla öroninflammationer. Nu har andelen ilskna öroninflammationsbakterier minskat och man undviker därför penicillin när det går, säger Marie Gisselsson-Solén.

Margareta Liljedal, 9 år från Nacka, är ett av alla barn som fått rör inoperade i öronen. Hennes föräldrar hade reagerat över att hon inte pratade så mycket, men eftersom barn utvecklas så olika hade de fått rådet att vänta till fyraårskontrollen med utredning. På fyraårskontrollen hörde hon nästan ingenting.

Margareta Liljedal.

Margareta hade inte haft upprepade öroninflammationer eller andra problem, förutom en rejäl öroninflammation vid två års ålder.

– Hon ville alltid sitta jättenära och tog tag i våra ansikten och vred oss mot sig. Men vi förstod inte att hon inte hörde, vi trodde att hon bara ville att vi skulle se på henne. Jag är så tacksam över kontrollerna vi har i Sverige, annars vet jag inte när vi hade upptäckt detta, säger mamma Sara Liljedal.

– Jag läste på läppar, säger Margareta.

Familjen fick en remiss till Huddinge sjukhus där det konstaterades vätska bakom båda trumhinnorna. Två månader senare kunde Margareta opereras.

– Operationen gick så fort. Jag hann knappt slå upp tidningen i väntrummet innan de sa att det var klart, säger Sara.

– När jag vaknade tittade jag efter mamma, fick en glass, och sedan gick vi på McDonalds, säger Margareta.


Redan efter några
dagar började Margareta höra bättre och nu hör hon bra. Operationen har inte gett några komplikationer. Hon går på regelbundna kontroller och har tappat båda rören.

– Vi har fått träffa samma läkare under hela den här tiden, det tycker jag är helt fantastiskt, säger Sara.

För några år sedan lanserades en ben-förankrad hörapparat som sätts fast med plåster. Denna kan också hjälpa öronbarn så att de slipper operation. Men Marie Gisselsson-Solén säger att även om både konventionella hörapparater och ”plåster”-hörapparater kan förbättra hörseln hos barn med vätska bakom trumhinnan är en operation oftast att föredra.

Stöts ut av sig själv

  • Operationen sker genom att läkaren skär ett snitt i trumhinnan och för in ett litet plaströr. En del av röret sitter innanför trumhinnan och en del utanför. Det gör att mellanörat luftas och ingen vätska bildas.
  • Röret stöts ut från trumhinnan av sig själv, vilket oftast sker efter några månader upp till ett år, och sedan läker hålet i trumhinnan oftast ihop. Röret kan sitta kvar längre, men det är ovanligt. I sällsynta fall behöver röret tas ut av läkare.

– Alla operationer medför risker, men rör i öronen är en enkel operation. Riskerna för barn som är friska i övrigt är små, och det inopererade röret märks knappt, säger hon.

Den utveckling hon skulle vilja se nu är bättre kontroll av hörseln, både före och efter operationen.

– Vårt kvalitetsregister visar att många av barnen inte fått sin hörsel mätt innan man fattar beslut om operation. Av de som gjort hörselprov är det ganska många som förefaller höra ganska bra och ändå opereras. På samma sätt hörselmäts bara drygt hälften efter operationen. Det är inte bra. Man vill ju inte operera någon i onödan, och man vill förstås veta att en operation gjort nytta, säger hon.

Bakterier från svalget

  • Öroninflammation kan orsakas av både bakterier och virus som vandrar från nässvalget till mellanörat.
  • Öronkatarr kan uppträda i efterförloppet till en akut öroninflammation, till en förkylning eller helt spontant.
  • Risken för att få upprepade öroninfektioner är genetiskt betingad. En annan riskfaktor är att ha syskon som för hem infektioner från förskolan.

Marie Gisselsson-Solén har forskat på hur pneumokock-vaccinet, som ingår i allmänna vaccinationprogrammet sedan 2009, har minskat antalet fall av öroninflammationer.

– Det finns också andra faktorer som kan spela in, men att vi sett en minskning av antalet öroninflammationer de senaste tio åren kan delvis ha med vaccinationen att göra. Därför vore det också intressant med mer forskning om vad som kan förebygga öroninflammation, som till exempel vaccination mot RS-virus, säger hon.

 

Text: Martina Nyhlin Foto: Martina Nyhlin