Lars Arrhenius är ny Diskrimineringsombudsman.
Kommer du att pröva fler fall om tillgänglighet?
– Om jag ska ge ett enkelt svar så är det ja. Diskrimineringslagen när det gäller bristande tillgänglighet är relativt ny, från 2015. Jag tror att det är viktigt att det blir tydligt vad som gäller. Därför behöver man pröva fler fall för att få veta var gränserna går.
Lars Arrhenius
Ålder: 58 år.
Ort: Nacka.
Familj: Gift, tre barn.
Yrke/utbildning: Jurist, senast generalsekreterare för Läkarmissionen, var Sveriges första Barn- och elevombudsman och har bland annat arbetat som brottmålsadvokat.
Fritid: Läser gärna böcker, nu senast Madonnan vid Nilen, av Scholastique Mukasonga.
– Jag vill processa mer, men jag håller fortfarande på att sätta mig in i verksamheten och man måste noga överväga vilka fall man vill driva. När DO tar upp ett fall vill vi vara säkra på att det är välgrundat.
Vad har du för bakgrund?
– Jag är jurist och specialiserade mig redan under utbildningen på frågor som gäller mänskliga rättigheter. Sedan jobbade jag på advokatbyrå och biträdde enskilda personer. 2006 fick jag uppdraget som Barn- och elevombud. Det handlade bland annat om att arbeta förebyggande mot kränkningar och diskriminering i skolan.
– I den rollen hade jag också ett nära samarbete med DO när det gällde barnrättsfrågor.
Hur ser du på DO:s uppgift?
– Det är en väldigt viktig roll i samhället. Det handlar om mänskliga rättigheter och att se till att reglerna följs. Förutom att ta ärenden till domstol så bedriver DO också förebyggande arbete för att minimera riskerna för diskriminering genom att påverka och driva på arbetsgivare, myndigheter och andra aktörer.
– Det gäller att få en balans mellan det förebyggande arbetet och att driva rättsfall, men rättsfallen är också en del av det förebyggande arbetet genom att de skapar uppmärksamhet och kan fungera avskräckande.
Är påföljderna vid diskriminering tillräckliga?
– Det är en svår fråga, nivåerna utarbetas genom praxis i domstolarna. Jag tycker det är viktigt att ersättningsbeloppen är avskräckande och samtidigt ger någon form av upprättelse.
Behöver diskrimineringslagen stärkas?
– Det pågår en utredning som ser över lagen. Den har fått tilläggsdirektiv om att se över ytterligare sanktionsmöjligheter utöver vite och ersättning till individen för dem som bryter mot reglerna.
– Jag tycker också att det finns möjligheter redan idag som kanske inte har utnyttjats tillräckligt, till exempel att vända sig till Nämnden för diskriminering som är en statlig myndighet dit DO och centrala arbetstagarorganisationer kan vända sig.
Hur ser du på lagen när det gäller bristande tillgänglighet?
– Det är lite tidigt för mig att säga. Antalet anmälningar som kommer in tyder på att det är ett stort problem. Jag kom i kontakt med det en hel del under min tid som Barn- och elevombud när det dök upp frågor om tillgänglighet i skolan.
– Ett problem är att lagen är väldigt knuten till individer. Utredningen jag nämnde tidigare har även fått i uppdrag att ta ställning till om det behövs åtgärder för att stärka skyddet när det inte finns någon identifierad enskild skadelidande. Det kan jag tycka är något som saknas idag.