En del av Hörselskadades Riksförbund

Arbetsliv Nummer 3 • 2021

Arbetsliv med förhinder

Den hårdare bedömningen av bidrag för arbetshjälpmedel som Försäkrings-kassan infört drabbar hörselskadade i hela landet. Den har även negativa effekter på utredarnas arbetssituation, erfar Auris.

En dom i Kammarrätten har gjort att fler hörselskadade nekas bidrag för arbetshjälpmedel.

Sedan hösten 2020 har Försäkringskassans bedömning av bidrag till arbetshjälpmedel till hörselskadade blivit mer restriktiv. Anledningen är en dom i Kammarrätten i Sundvall, november 2018, som slår fast att det är hälso- och sjukvården som ska tillgodose enskilda med hjälpmedel för ”daglig livsföring”, det vill säga privatlivet. Exempel på daglig livsföring enligt Försäkringskassan är samtal med ett fåtal personer, mobilsamtal med mera.

Bra att veta vid ansökan

  • Blankett finns på forsakringskassan.se. Logga in med bank-id och fyll i ”Ansök om bidrag för arbetshjälpmedel”.
  • Man ska ha vant sig vid hörapparaterna och vara färdigbehandlad hos hälso- och sjukvården.
  • Gäller för personer som haft anställning eller haft företag i mer än 12 månader. Annars är det Arbetsförmedlingens ansvarsområde.
  • Bifoga offert och audiogram.

Domen har blivit rättspraxis vid bedömning av ärenden och resultatet är att fler får avslag. Detta slår mot hörselskadade, men det är också negativt för personalen som utreder ärendena. En utredare som vill vara anonym berättar för Auris att flera medarbetare tycker att det är fel att hörselskadade blir utan hjälpmedel i jobbet. Utredaren ger exempel på motivering till avslag:

– En frisör behöver inte prata med sina kunder, arbetsuppgiften är att klippa hår. Detsamma med en taxichaufför, som inte anses behöva prata med sin kund för att köra från A till B.

Utredarna tvingas också allt oftare ha ”svåra” samtal med bidragssökande för att motivera varför bidrag inte beviljas. Samtalen kan skapa dålig stämning.

– Det är inte vanligt, men alla utredare blir utskällda emellanåt. Det kan vara kunder, arbetsgivare eller audionomer som undrar varför vi ifrågasätter deras bedömningar.

Att utredarna själva skulle motsätta sig bedömningskriterierna skulle inte vara någon idé, menar hen.

– Det är inte möjligt att ifrågasätta eller ha synpunkter på direktiv som kommer från rättsavdelning, verksamhetsutvecklare eller specialist.

HRF kräver ändring

  • Ett hållbart, hörselsmart arbetsliv är ett av fyra prioriterade områden för HRF under kommande kongressperiod.
  • HRF kräver att regeringen ändrar den förordning som styr Försäkringskassans stöd till hörhjälpmedel så att de ges på samma grund som för Arbetsförmedlingen, det vill säga att den som för sitt arbetes skull behöver hörhjälpmedel får det och inte hänvisas någon annanstans.

Det som utredaren behöver ta reda på är den bidragssökandes försäkringstillhörighet, anställningstid, arbetsuppgifter, svårigheter i arbetet med anledning av hörselnedsättning, hur hörselsituationen ser ut i privatlivet och situationer på fritiden då det är svårt att höra och som kan likställas med arbetssituationer.

Även arbetsgivare, vårdgivare, audionomer och leverantörer kan ringas upp om det behövs mer underlag för utredningen.

I Auris 1/2020 berättar hörselskadade att de blivit uppringda av Försäkringskassans utredare som ställt frågor om  arbetssituationen och hur de hör på fritiden. Samtalen beskrivs som förhör som skapat obehag och även varit svåra på grund av osäkerhet att höra rätt i telefon.

Daniel Hansson, områdeschef på avdelningen för funktionsnedsättning berättar att ärendehanteringen görs med stöd av en vägledning som utgår från lagstiftningen och praxis. Vägledningen beslutas av Försäkringskassans rättsavdelning.

Att utredare ringer upp personer som har nedsatt hörsel förklarar han så här:

– Vi får inte förutsätta att en viss grupp sökande inte kan genomföra ett telefonsamtal, det vore diskriminering och kunde leda till att alla personer med hörselnedsättning fick vänta längre på beslut. Vid behov används texttelefoni, tolk eller skriftlig kontakt.

Försäkringskassan har alltså skyldighet att ordna tolk eller andra kommunikationssätt men det är den enskilde själv som behöver begära det.

Text: Ulrika Nilsson Foto: Mostphotos