Vår trovärdighet börjar och slutar med att vi aldrig kompromissar med vår främsta uppgift: att tillvarata hörselskadades intressen. Så står det i HRF:s värdegrund. Viktiga, starka ord som är lite av en ledstjärna för mig som förbundsordförande.
Men jag möter ibland personer som tycker att HRF borde kompromissa mer. Att vi borde vara mindre envisa om hörselskadades rättigheter och istället ”anpassa oss” till en samhällsutveckling som går emot våra intressen.
Det här gäller framför allt frågan om hörselcheckar, så kallat ”Fritt val av hörapparater”, som finns i Skåne och Stockholm.
En del tycker att vi ska acceptera att hörselskadade styrs mot att köpa mottagningarnas egna hörapparatmärken, ofta för tusentals kronor. Att vi inte ska se utprovning som en del av en viktig rehabiliteringsprocess, utan som att köpa en pryl, vilken som helst. De kallar det att ”anpassa sig”. Jag kallar det att ge upp.
Det gäller att våga hålla fast vid det som vi vet är rätt.
Visst, det är viktigt att balansera principer med pragmatism – att inte bara stånga pannan blodig, utan hitta lösningar. Men framgång förutsätter också uthållighet. Att våga hålla fast vid det som vi vet är rätt.
Och vi har verkligen rätt. Alla som är insatta i och tar hörselvården på allvar vet att utprovning av hörapparater är en del av en livsviktig rehabiliteringsprocess – inte lyxshopping.
I min dialog med politiker i regering och landsting märker jag att vi i HRF har fått starkt genomslag. De ideologiska skygglapparna skymmer fortfarande, men allt fler inser att hörselchecksystemen har allvarliga brister. Värdeord som ”valfrihet” ekar ihåligt.
Därför tänker vi inte kompromissa, inte ge upp. Nu kör vi ända in i kaklet.