En del av Hörselskadades Riksförbund

Porträtt Nummer 4 • 2019

"Jag bokar möten i stället för att mingla"

Som kulturråd för grekiska UD har Ann-Margaret Mellberg haft ett jobb där möten, språk och kommunikation ständigt stått i fokus. Att klara uppdraget och samtidigt ha en grav hörsel-nedsättning har varit en utmaning, men Ann-Margaret har hittat sina egna strategier.

Ann-Margaret kommer fortsätta resa mellan Sverige och Grekland under pensionen, bland annat för att besöka familjens olivlund.

Ett samtal öga mot öga över ett vardagsrumsbord i tystnad är inga problem för Ann-Margaret Mellberg. Så när Auris möter Ann-Margaret i hennes hem går det fint att samtala. Men i diplomatkretsar tas många beslut över en cocktail på ett sorligt party. Det fungerar inte för Ann-Margaret.

– Mingel är det värsta jag vet,  jag har löst det så genom att ge mitt visitkort till intressanta personer och bokat personliga möten i stället, säger Ann-Margaret.

Ann-Margarets hörselskada har försämrats genom åren. Hon är nu döv på ena örat och hör inget utan hörapparat på det andra och läkarna har börjat prata om cochleaimplantat, CI. Men Ann-Margaret känner sig inte redo ännu.

– Jag har så mycket att göra med min nya situation som pensionär, och barnbarnen och jag vet att en CI-operation och det som följer på den är mycket ansträngande. Så jag är glad så länge jag kan vänta, men jag vet ju att jag inte får vänta för länge heller, säger hon.

Känner sig Ann-Margaret Mellberg som svensk, grek, eller något annat? Det är en fråga hon fått många gånger. Och det är inte så konstigt. När andra drar sin bakgrund på några minuter behöver Ann-Margaret betydligt längre tid.

Hon är född i Grekland med en svensk pappa och en cypriotisk-libanesisk mamma som är född i Alexandria, och hon hade en mormor som pratade arabiska.

Under uppväxten bodde hon i Egypten, Spanien och så Sverige, där hon gick på Viggbyholms internatskola i Täby och studerade på universitetet i Lund.

Ann-Margaret sade upp sitt svenska medborgarskap när hon började att arbeta för grekiska UD, men nu har hon blivit svensk medborgare igen.

Sen gifte hon sig med en grekisk man och flyttade tillbaka till Grekland. Genom åren har det alltså inte varit givet vilket land hennes hjärta klappar mest för.

Frågan accentuerades ytterligare när hon för drygt 25 år sedan gav upp sitt svenska medborgarskap, ett krav som ställdes av grekiska UD när hon tog anställning hos dem.

Men med åren har hon slutat känna att hon måste definiera sig själv. Hon bor i Sverige, men har boende och egen olivlund i Grekland och älskar båda länderna.

– Nu uppskattar jag så mycket att mitt liv givit mig förståelse för andra kulturer och andra människor på ett bättre sätt, säger hon.

Ann-Margaret föddes hörande, men efter att hon fått barn på 1980-talet började hon vilja hålla telefonen på vänster öra. Under ett besök i Sverige lät hon en väninna som arbetade på Danderyd, och var nästan färdigutbildad audionom, testa hennes hörsel.

– Audiogrammet visade att jag hade en hörselkurva typisk för otoskleros, när jag senare gjorde en grundlig undersökning på Rigshospitalet i Köpenhamn 1989 framkom att det dessutom fanns en skada på innerörat, säger Ann-Margaret.

Vid den tiden arbetade Ann-Margaret med administration och tolkning på grekiska utrikesdepartementet och snart var det dags att åka på en långresa till USA med dåvarande grekiske utrikesministern.

– Tanken var att jag skulle tolka från spanska och franska till grekiska, men det blev svårt för jag hörde inte riktigt vad som sades. Utrikesministern sa: Jag hör dem, varför hör inte du? Det var han som tyckte att jag skulle undersöka detta vidare, säger Ann-Margaret.

Ann-Margaret Mellberg

Ålder: 68 år.
Bor: Stockholm och Aten.
Gör: Översättare, pensionär.
Familj: Maken Jan Henrik Swahn, döttrarna Maria och Anna, bonussönerna Caspar och Felix, fyra barnbarn och två bonusbarnbarn.
Intressen: Resor, litteratur, konst.

Väl tillbaka skedde ett maktskifte i Grekland, som ledde till att Ann-Margaret och de andra tjänstemännen som hon jobbade med skuffades undan till lite mindre betydelsefulla positioner. Men det skulle visa sig bli Ann-Margarets smala lycka. För just när hon behövde skaffa hörapparater och lära sig använda dem i lugn och ro upptäckte hennes chef att hon höll på att översätta en Ibsen-pjäs från norska till grekiska.

– Han älskade Ibsen och blev eld och lågor. ”Du ska hålla på med dina översättningar”! sa han. Jag fick väldigt mycket uppskattning för min översättning och kunde samtidigt varva ner och vänja mig vid mina nya hörapparater, säger Ann-Margaret.

Ann-Margaret skilde sig sedan och flyttade hem med sina två döttrar till Sverige för att jobba på ambassaden i Stockholm, som grekisk kulturattaché. Det jobbet innehöll återigen mycket representation, mingel och möten.

När hon befordrades till Greklands kulturråd här 2005 ställdes ännu större krav.

– I Sverige hade jag skaffat nya, bättre hörapparater, men det är ändå inte lätt att jobba med människor när man har hörselnedsättning. Trots att jag inte hör någonting, förutom min tinnitus, utan hörapparater och berättar detta för alla jag möter så fortsätter de flesta prata på som vanligt, säger hon.

Personliga möten har fått bli Ann-Margarets lösning på cocktail-problemet, vilket har inneburit att hon fått flänga runt en hel del för att hinna med. En annan lösning har varit att mejla mycket. Hon är också tacksam för sina praktikanter som har varit hennes extra öron och gjort mötesanteckningar på sina datorer, som Ann-Margaret har kunnat läsa. Tillgången på teleslingor i hörsalar har i princip varit obefintlig utomlands, men bättre i Sverige, tycker hon. Vid större sammankomster med program på scen har hennes nuvarande man Jan Henrik Swahn ofta fått hjälpa till och fylla i vad som sägs.

Men det har ändå blivit en del dråpliga missförstånd genom åren.

– En gång diskuterade jag till exempel på ett mingel ett evenemang vi ville göra tillsammans med spanska Cervantes-
institutet. Det spanska kulturrådet pratade om att vi skulle göra det i ”enero” – i januari. Men jag tyckte att han sa nåt om ”el dinero” – pengarna – och avstyrde det hela eftersom jag trodde att han ville att vi skulle hosta upp massa pengar, skrattar Ann-Margaret.

Under Auris besök i Ann-Margarets våning i centrala Stockholm bjuder hon på te och gott grekiskt sött bröd med valnötter i. Hennes ena dotter med familj bor i Grekland och Ann-Margaret kom nyligen tillbaka från ett besök i landet där hon köpt brödet.

Hon tar fram sina fotoalbum och visar bilder från sin långa karriär. Grekland och Sverige har haft goda relationer genom åren och Ann-Margaret har varit med och skapat många spännande kulturmöten. På bilderna syns nobelpristagare, skådespelare, konstnärer, filmare, kungligheter och ministrar.

Ann-Margaret, längst till höger, tillsammans med Lilly Fagerberg, Joelle Gabryjonczyk och Giorgos Papandreou under en demonstration för att rädda Viggbyholmsskolan i Täby. Giorgos Papandreou blev senare både utrikesminister och statsminister i Grekland.
Ann-Margaret Mellberg träffade Giorgos Papandreou och Anna Lindh, dagen innan Anna Lindh mördades.

Men när Ann-Margaret ska lista sina höjdpunkter från karriären är det minnen från möten med vanliga människorna som bubblar upp. Som en utställning på Nordiska museet där kvinnor som lämnat diktaturens Grekland ställde ut föremål som de fått med sig i flykten.

– Varje föremål öppnade en hel värld för museibesökaren, säger hon.

Hon visar också sina översatta verk, främst av Ibsen och Strindberg.

Flera av de stora teatrarna i Grekland jobbar med hennes översättningar och hon har även sett många av de verk hon översatt som föreställningar.

– Jag kan texterna så det är roligt att se föreställningarna och tänka på orden som jag kan utantill. Men jag är lite ledsen över att jag inte kan höra allt som sägs på scen, säger hon.

När Ann-Margaret började på UD fick hon alltså ge upp sitt svenska medborgarskap. I många år har hon därför levt i Sverige utan svenskt personnummer. Det har bland annat inneburit att hon inte kunnat låna böcker på biblioteket i Sverige trots att hon bott här i så många år. Men när Auris träffar henne har hon dagen före varit och ansökt om nytt pass, för nu är hon svensk medborgare igen.

Nu är hon redo att bli svensk pensionär, men hon kommer fortsätta med översättningarna, och ska även hjälpa sin dotter med hennes bokförlag – där hon översätter svenska barnböcker till grekiska. Så sysslolös kommer hon inte vara, men hon tror att hon kommer sakna det sociala livet som kulturråd, som gett henne så många vänner och bekantskaper.

– Det är så färskt och många fattar inte att jag lämnat min post, de ringer och vill ha hjälp. Och jag vill ju hjälpa till, men förr var jag Greklands kulturråd och hade en titel, så är det inte längre. Men jag hoppas kunna fortsätta att jobba med mina frågor på något sätt ändå, säger hon.

Text: Martina Nyhlin Foto: Peter Knutson