Konsten finns med i allt han gör

Hans färgstarka målningar drar blickarna till sig. Hans hörapparater likaså. Översållade av glänsande pärlor och stenar utgör de små vackra konstverk. Hampus Sjöberg, 23, har inget emot att väcka uppmärksamhet och vill inspirera andra att tro på sig själv och kämpa för att uppnå sina drömmar.

Hampus Sjöberg lägger stor omsorg vid detaljerna i sina målningar.
Henrik Hansson
De dekorerade hörapparaterna väcker beundran var Hampus än är.
Henrik Hansson
Drivkraften har han med sig sedan barnsben. Liksom intresset för färg och form.
Henrik Hansson

Hampus Sjöberg

Artistnamn: Michael Artz
Ålder: 23 år.
Bor: Borlänge.
Familj: Mamma, pappa, storasyster och lillasyster.
Yrke: Konstnär. Driver det egna företaget Michael Artz,
www.michaelartz.se
Intressen: Konst, musik, dans, kläder, smycken, inredning.
Fritid: Umgås med familj och vänner. Resor, träning.
Övrigt: Mediterar varje dag.

Publicerad i Nummer 2 · 2018

Konstnär som han är har han låtit kreativiteten flöda även över hörapparaterna. De är beströdda med pärlor ända ut på batteriluckorna.
– Sedan jag pimpade dem får jag positiva kommentarer var jag än är. Okända människor kommer fram och berömmer dem och en del berättar också om sin egen hörselnedsättning, eller att de har någon släkting eller kompis som hör dåligt. Det som berört mig mest är en person som fick mod att börja använda sina hörapparater efter att ha sett mina, säger Hampus och ler.

I hans familj är det flera som använder hörapparater och själv har han gjort det sedan han var drygt två år. Dekorationen har varierat. Tidigare använde han oftast klisterlappar eller färgad tejp, nu föredrar han pärlor och silverfärgade stenar.
Hampus Sjöberg är en ung, lovande konstnär som fått sin skolning på estetprogrammet vid Riksgymnasiet för hörselskadade på Risbergska skolan i Örebro. Det var också där han lade grunden till sitt företag Michael Artz, Michael är Hampus mellannamn.
I företaget får han utlopp både för entreprenörskap och konstnärligt skapande.

Han säger att han alltid har ritat och målat.
– Jag började nog så fort jag kunde hålla i en krita. Sen har jag bara fortsatt. Efter bildlektionerna i grundskolan samlades klasskompisarna ofta vid min plats för att se vad jag gjort. Deras beröm stärkte min självkänsla och fick mig att vilja satsa på konsten.
Hampus målsättning är att utvidga och etablera Michael Artz internationellt och han jobbar hårt för att nå dit.

Han är på god väg, i fjol visades hans tavlor på The Brick Lane Gallery i London. När han klev in på galleriet och såg sina tavlor på väggarna fick han nypa sig i armen för att förstå att det verkligen var sant. Han, som inte ens varit i London tidigare, och som fick lyckorysningar när han flög in över Themsen.
– London var WOW! Min första internationella utställning kunde inte bli bättre, säger Hampus.
Efter utställningen i London har han fått förfrågningar från bland annat Barcelona, New York och Turin, men avvaktar ett tag för att hinna måla mer.

Även om Hampus vill ut i världen så känner han starkt för sin hemstad Borlänge, där han har föräldrar, syskon och barndomsvänner. En utställning hemma i Borlänge gick väldigt bra, med många sålda tavlor och uppmärksamhet i medier. 2016 tilldelades han Borlänges kulturstipendium på 30 000 kronor.
– Det gjorde mig stolt och glad, jag hade precis flyttat hem igen då.

Fokus låg inte på mig som person eller på min konst, utan på min hörselnedsättning. 

Även Örebro har en särskild plats i hans hjärta efter åren på Risbergska gymnasiets estetiska program.
– Jag var först väldigt tveksam till att gå på ett gymnasium för hörselskadade men övertalades att åka dit på besök. När jag kom till Risbergska och såg bildsalen och träffade bildlärarna så försvann all tvekan, säger Hampus Sjöberg.

Det var alltså möjligheterna att utvecklas som konstnär som avgjorde valet, inte hörselnedsättningen egentligen, även om det var den som gjorde att han kunde söka till skolan. För Hampus hade hörselskadan fram tills dess inte varit något som han tänkte på särskilt mycket. Under hans uppväxt hade det funnits mer påtagliga hälsoproblem att ta hänsyn till.

– Jag föddes med gomspalt, svåra allergier, eksem och grav hörselnedsättning. Allergierna var så allvarliga att det fanns risk för att jag skulle dö om jag fick i mig något jag inte tålde. Gomspalten gjorde att jag inte kunde äta fast föda eller lära mig prata. Jag opererades i gommen många gånger, sista gången när jag var tio år, och allergierna är nu helt borta tack vare att min mamma tog reda på allt om hur de kan motverkas utan tunga mediciner.

För att träna upp talet efter gomspalts-operationerna fick han gå hos talpedagog och högläsning var en daglig rutin under många år. Träningen gav resultat och Hampus är ovanligt välartikulerad.

Så i jämförelse med det andra var hörselskadan inget som orsakade några stora problem. Hampus fick hörapparater och emellanåt åkte han till audionomen för att fixa med dem. Mer var det inte, berättar han.

Att komma till ett gymnasium för hörselskadade blev därför något av en kulturkrock för Hampus. Han blev bemött på ett annat sätt än han var van vid och det fick hans självbild att svaja.
– Fokus låg inte på mig som person eller på min konst, utan på min hörselnedsättning. Det gjorde att jag för första gången i mitt liv kände mig handikappad. Jag hade tidigare alltid blivit uppmuntrad att våga utmana mig själv och att kämpa för att uppnå mina drömmar. Nu fick jag veta att det finns en massa hinder. Jag var helt oförberedd på det.
Han hade också lite otur med boendet i början och blev inackorderad hos en värdfamilj där han inte trivdes.

När hörselskadan hamnade i centrum väcktes en våg av funderingar och känslor inom Hampus. Han tycker att samhället skapar stigman som har en förödande effekt. I stället för att lyfta fram förmåga så fokuseras det alldeles för mycket på begränsningar.
– Till exempel skaffade jag extrajobb på en servering i Örebro, men i stället för lyckönskningar och uppmuntran fick jag höra att det var ett olämpligt jobb med min hörselskada. Sådana kommentarer kan ta hårt.

Tack vare stöttande föräldrar och lärare, samt flytt till studentlägenhet där han kunde göra sig hemmastadd, fick Hampus tillbaka balansen och skaparglädjen.
– Lärarna var ett jättestöd och peppade mig. Jag har fortfarande kontakt med mina bildlärare, de har hjälpt mig otroligt mycket i min konstnärliga utveckling.
Han gick in för att göra sitt bästa i alla ämnen. På en hylla står ett inramat stipendium för goda insatser i skolan. Och det har blivit flera utmärkelser genom åren, bland annat fick han Egeryds stipendium på 50 000 kronor, 2015. Utöver prispengarna ingick även mentorer och kontorsplats under ett år.
– Jag försöker alltid göra bra ifrån mig, förklarar han.

Skaparglädje i ateljén.Skaparglädje i ateljén.

 

 

 

 

 

 


Hampus målningar
är stora, färgstarka och utstrålar livskraft. Motivet är oftast kvinnor – han tycker de är mer spännande att avbilda. Han framställer även affischer och tryck på kuddfodral och mobilskal. Han har planer på att skapa en klädkollektion och även smycken. 

– Kläder ger ett första intryck. Jag tycker det är väldigt intressant vilka signaler man sänder ut genom sin klädsel.

Nu mediterar jag varje morgon.

Ateljén har han hemma i den utsökt inredda lägenheten. Han vill gärna måla varje dag, men det blir inte riktigt så ofta.
Han har bäst flow vid staffliet på kvällarna. Alltid med musik i hörlurarna.
– Musik betyder oerhört mycket för mig. Jag spelade gitarr förut och hoppas satsa på musiken framöver, få in den i mitt skapande.
Han dansade också och spelade handboll. Handbollen lade han ner när han bestämde sig för att satsa på konsten, men han tycker det är kul att följa sporten. Nu tränar han på gym och liksom när han målar har han då musik i hörlurarna.

Eftersom det finns fler entreprenörer i familjen har han alltid någon att fråga om han behöver råd.
– De första två åren kändes osäkra. Jag tyckte att det var krångligt med skatt och moms och sådant, men det har jag kommit in i nu.
Han får lägga ner mycket jobb på företaget – och på sig själv. Det är nämligen ingen rensopad bana som lett till framgångarna. Det finns perioder då han har tvivlat och mått dåligt.

– Mamma gav mig rådet att börja meditera. Nu mediterar jag varje morgon och det betyder jättemycket för mitt mående. Det hjälper mig att tackla motgångar och tankar på utanförskap och begränsningar.
Solen glittrar i de blingade hörapparaterna. Det för in intervjun på fest och firande, något som Hampus uppskattar. Som till exempel den kändistäta Elle-galan på Grand Hotel i Stockholm i januari, där Hampus hade chansen att knyta många nya kontakter.

– Visst är fest och mingel svår ljudmiljö för mig som är hörselskadad, men det är absolut värt det eftersom jag träffar så många inspirerande människor. Det stärker självkänslan när personer som jag ser upp till berömmer mitt konstnärskap och ger tips om vad jag bör tänka på för att växa och nå ut.
– Har man en funktionsnedsättning får man jobba lite hårdare, konstaterar Hampus Sjöberg.
Och han tycker att han har kul på vägen mot sina mål. 

Annonser

view counter