En del av Hörselskadades Riksförbund

Porträtt Nummer 1 • 2019

Hörseln stoppar inte den resande fotografen

Christer Flygare var en riktig arbetsmyra, men till slut drev stressen och en allt sämre hörsel honom in i väggen. Han valde att gå i pension lite tidigare för att ägna sig åt det han älskar – att resa och att fotografera. – Det har gett mig mycket att visa för mig själv att jag kan klara av att resa på egen hand, trots min hörselnedsättning, säger han.
Med två CI, systemkamera och gärna en svensk kriminalroman som ljudbok, ger sin Christer Flygare ut på fotoresor i världen.

Med två CI, systemkamera och gärna en svensk kriminalroman som ljudbok, ger sin Christer Flygare ut på fotoresor i världen.

Christer Flygare
Ålder: 63 år.
Bor: Södermalm i Stockholm.
Gör: Pensionär.
Familj: Särbo, två vuxna barn.
Intressen: Resor och fotografi.

När Christer Flygare bjuder på kaffe i sin etta på Södermalm i Stockholm sker det inte på det mest konventionella sättet. Christer slår på kaffebryggaren via en app i mobilen som kopplats till en speciell strömbrytare. Sedan visar han också hur han kan dimma taklampans specialinköpta ledlampa med samma app.
– Man kan nästan styra allt med den här appen. Jag gillar appar, säger han, nästan lite urskuldande.
Att Christer gillar appar är uppenbart, en stund senare visar han en annan app som håller koll på när ”blå timmen” inträffar. Blå timmen är en riktigt fin stund på dagen för fotografer. Denna kalla januaridag inträffar den klockan 16.02 på kvällen och 07.36 på morgonen efter.
– Det är halvtimmen på kvällen och på morgonen då ljuset är som bäst, säger han.Christer är 63 år, men han har redan varit pensionär i två år. Det var ett beslut han tog efter ett antal tuffa år i livet.
Christers hörselproblematik i de höga registren är ärftlig och har förvärrats genom åren. Han har egentligen påverkats av sin hörselnedsättning i nästan fyrtio år, men mörkade länge hur det stod till. På 1990-talet fick hans omgivning honom till sist till läkaren, som inte förstod hur han klarat sig så länge utan hjälpmedel.
Men Christer hade haft så fullt upp med att driva ett företag i brandskyddsbranschen och vara idrottstränare på fritiden, så att han inte riktigt hunnit känna efter.
– Jag hade ingen hörsel alls på ena örat. Trots det hade jag hållit möten och gett utbildningar och tränat min sons hockeylag på hockeyrinkar med puckar som dunkade. Man kan komma långt genom att läsa på läppar, säger han.

Och han fortsatte faktiskt i samma takt efter att han fått hörapparat på ena örat. 2000 fick han en varning från en läkare: Jobbar du så här så går du in i väggen.
–Men jag sa ’aldrig, jag har ju ett jobb som jag älskar!’ säger Christer.
Att bränna vidare skulle dock visa sig bli ett dyrköpt misstag. 2006 kraschade Christer och gick in i väggen.
– Tidigare hade jag bara garvat åt detta med att gå in i väggen. Jag hade det ju så kul på jobbet, då blir man inte utbränd. Men det blev jag. Och det kan jag säga att man önskar inte sin värsta fiende att bli utbränd, jag orkade ingenting, säger han.
Men han kom tillbaka, bland annat genom vila, bättre kost och genom rehab på Rosenlund och en mindfulnesskurs som han gick via HRF. Han började jobba igen, om än deltid och fick ett okej avslut på yrkeslivet. Under den här tiden drev han också HRF Stockholms fotoklubb tillsammans med en annan CI-bärare,Jonas Sahlberg.

Efter utbrändheten fick Christer sitt första cochleaimplantat. Det var tufft, men han var från början fast besluten att få det att fungera.
– Jag tränade med ljudböcker och samma bok i skriven form och läste, lyssnade och jämförde tills jag lärt mig ljuden, säger han. Nu är ljudböcker det bästa jag vet. Jag lyssnar på svenska kriminalromaner, det älskar jag!

2015 fick Christer CI även på det andra örat. Det blev om möjligt en ännu större utmaning. Den lilla hörsel han hade kvar i det vänstra örat tidigare gjorde det möjligt att tala i telefon, men efter operationen är det nästan omöjligt.
– Men jag har till exempel fått bättre riktningshörsel och kan höra var ljud kommer ifrån.
Trots att arbetslivet var ganska bra efter utbrändheten och CI-operationerna kände Christer till slut att han ändå ville testa pensionärslivet. Han tog ut all komp och semester han hade.
– Jag var ledig i ett halvår. När maj kom kände jag att det här var rätt – det var ledig jag skulle vara, säger han.

Innan pensionen reste Christer kanske två gånger per år, nu blir det snarare 5–6 resor per år. Han har rest till London, Skiathos, Venedig, Edinburgh, Gent, Bryssel, Malta. När hans särbo är ledig reser de tillsammans, när hon arbetar reser han själv. På resorna ägnar han mycket tid åt att fotografera.
– Fotografering är bra motion, man går väldigt mycket när man fotar runt i staden. Fotografering är också väldigt avstressande, säger han.
Förut ägnade han sig mycket åt street photography – att fota människor på gatan, men idag fotar han allt mer city-scapes – byggnader – gärna nattetid.
– Jag tycker att staden i nattljus blir väldigt vacker med ljuset från himlen och alla lampor. Det har också blivit så mycket lättare att fånga natten på bild sedan kamerorna blivit bättre, säger han.
Christers instagramkonto @nikxfly är en guldgruva för den som älskar bilder av Stockholm i kvällsljus, men även för den som vill få en glimt från hans resor.

 

Stortorget i Stockholm.
Kindstugatan i Gamla Stan.

Med som stöd i Christers liv finns hans tidigare fru och numera särbo. Det gläds han åt eftersom hörselnedsättningen ett tag höll på att kosta honom relationen.
– Det kan vara oerhört påfrestande att leva med någon som har hörselnedsättning. Min fru har väldigt ljus röst och när jag sagt ”va?” för många gånger blir hon trött. Vi började tänka att vår tid ihop var över och skilde oss, säger han.
Men relationen räddades genom en lite okonventionell lösning.
– Jag dejtade lite efter skilsmässan, men kom fram till att det inte fanns någon som var bättre än min exfru. Så vi blev tillsammans igen, men som särbos, säger Christer.

 

De tråkigare veckorna kan de nu disponera som de vill, hon med teven på och han med sina ljudböcker, eller i tystnad. Den roligaste tiden – helger och semestrar – har de däremot tillsammans.Den senaste resan Christer gjorde var med både särbo och deras gemensamma barn till Dubai. Han tvekade innan om han skulle åka dit med tanke på de usla arbetsförhållanden som många av byggarbetarna i Dubai har.
– Staden är otroligt häftig med lyx, höga byggnader, konstgjorda öar, nya tunnelbanesystem och enorma köpcentrum – tio gånger större än Mall of Scandinavia. Men när vi åkte till flygplatsen hamnade vi bakom en kolonn med 20 bussar med byggnadsarbetare. Då kändes det sådär. Men nu har vi varit där i alla fall, säger han.
Favoritresemålen har varit Venedig och Edinburgh.
– När jag besökte Venedig var det en fantastisk karneval där människor klädde ut sig i fantastiska kostymer. I Edinburgh var det otroligt häftiga byggnader. Jag har varit på så himla många mysiga ställen, säger han.

Att resa ensam med hörselnedsättning kan vara en utmaning. Men Christer har bestämt sig för att tuta och köra.
– Jag vet att jag kommer missa saker, som om de säger något på flyget. Men jag har inställningen att det får vara ok om jag missar något. Jag har inte bråttom, då får jag göra på ett annat sätt i stället, man får inte stressa upp sig, säger han.
Just nu talas det en hel del om flygets koldioxidpåverkan, något som dämpat flyglusten hos många. När Christer berättar att han vill åka till Paris på nästa resa berättar Auris utsända om sin nyligen genomförda tågluff till staden. Äventyrlige Christer blir genast eld och lågor och frågar inspirerat om resrutt och priser.
– Det här med klimatet känns viktigt för mig. Jag kommer inte att flyga lika mycket i framtiden. Jag kommer kanske resa mindre, men tåget är ju också ett bra alternativ. Jag tror att det skulle passa mig väldigt bra att åka tåg, det ska jag verkligen kolla upp, säger han och det ser nästan ut som om han mentalt börjar packa väskan direkt.

Christer Flygare med sin favoritkamera.