Nina ger orgelkonsert under jorden

Nina Walloschke gav sig på en tuff utmaning för tre år sedan när hon, trots sin hörselnedsättning, började studera vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. I slutet av oktober ger hon sin examenskonsert.

En gammal biograforgel, en underjordisk konserthall, en berömd mimartist. Nina Walloschkes examenskonsert bjuder på olika konstformer.
Manfred Hanberg

Mim och pantomim

Kroppsspråk, gester och ansiktsspel (mimik) används, men inga ord. 

I mim skapas en omgivning, artisten visar saker som inte finns på riktigt på scenen. Artisten spelar en karaktär, mimesis.

I pantomim berättas historier. Utöver karaktären finns även berättaren, diegestis.

Publicerad i Nummer 6 · 2017

En del läsare känner säkert igen Nina Walloschke från Teater Hipp-Happ, Stockholmsföreningens teatergrupp som uppträtt på många platser runt om i landet med föreställningen Hör upp – en kabaré för hörande!

Nina, vars hörselskada upptäcktes när hon var nio år, är nu färdig med utbildningen för kyrkomusiker vid Kungliga Musikhögskolan. Utbildningen ger färdigheter på hög internationell nivå inom fyra områden: orgel, piano, sång och kördirigering. Det har varit tufft, säger hon. Inte endast på grund av hörselnedsättningen – hon kan inte höra en del höga toner – utan även för att studierna varit krävande och att det råder en prestations-inriktad kultur på skolan.

Fredag 27/10, lördag 28/10 och tisdag 31/10, spelar hon i Reaktorhallen R1. Orgelkonserten har titeln ”Who, then, prepares the future?” och hon har valt att framföra en svit av den franske organisten och tonsättaren Louis Vierne.

Hon kommer att spela på en gammal biograforgel, Skandiaorgeln. Det är Sveriges enda fortfarande spelbara biograforgel. Biograforglar användes under stumfilms- tiden och har oväntade finesser, bland annat kan den låta som en tågvissla, en stråkorkester eller höststorm. Orgelns syfte var ju att ljudsätta filmerna som visades på duken, oavsett det var en western eller ett historiskt drama.

– Jag blev alldeles lycklig när jag fick veta om Skandiaorgeln. Att jag kan spela min examenskonsert på den är fantastiskt, berättar Nina.

Orgeln har en spännande historia. Den beställdes av Svensk Filmindustri från USA, och installerades 1926 på Skandiabiografen på Drottninggatan i Stockholm. Den användes långt in på 1940-talet och sen hamnade den på vinden ovanför Blå hallen i Stockholms stadshus. Där stod den bortglömd i många år innan den hittades och renoverades av entusiaster.

Nu finns den alltså i Reaktorhallen, som är en ovanlig konsertsal, 30 meter under jorden på Kungliga Tekniska Högskolans område. Nina beskriver orgelns klang som förvånansvärt kraftfull, med tanke på att instrumentet inte till omfånget är särskilt stort. Akustiken i Reaktorhallen bidrar också till att förhöja upplevelsen. Konserten innehåller mer än musik.

Till orgelns toner gör Ika Nord och Nina Walloschke ett mimframträdande. Ika Nord är närmast en ikon inom mimteater i Sverige och har setts i flera tv-program, bland annat Ika i rutan och hon spelade även rollen som katten Findus i SVT:s julkalender Tomtemaskinen 1993. Nina berättar hur det konstnärliga samarbetet inleddes.

– Jag har varit elev i Ika Nords mimkurser i flera år, och hon har även tidigare regisserat mig. Hon kommer att koreografera mig, det är väldigt spännande. Det här är ett nytt grepp, ett försök att göra något extra och inte sitta gömd uppe på en orgelläktare.

När Nina ska delta i mimframträdandet kan hon inte sitta vid orgeln. Detta är inga problem eftersom det går att spela in stycket i förväg – orgeln är självspelande!

– Mim är inte bara tyst teater utan en helt egen konstform där du utvecklar hela din närvaro och kroppssinne. Mim är ett koncentrat, en ordlös kommunikation. Det blir en fristad för mig som hörselskadad – här är orden överflödiga, säger Nina.

Info och biljetter: www.skandiaorgeln.com.

Annonser

view counter