En optimists bekännelse

Jonas Helgesson.
Publicerad i Nummer 1 · 2019

Jag har jobbat som motivationstalare i tolv år. Det har varit fantastiska år och jag har upplevt mer än jag kunnat drömma om.

Jag har haft förmånen att träffa människor över hela landet som brottats med sviktande självkänsla och de som sett sin funktionsvariation enbart som något begränsande. Jag har försökt peppa människor att fokusera vad de kan, istället för vad de inte kan. Jag har utmanat att ha konkreta mål som gör det lättare att utvecklas.

Jag har också pratat mycket om att ha en stöttande omgivning som inte identifierar en utifrån sin funktionsnedsättning utan ser hela personen. Men jag har samtidigt haft en känsla att vi ibland kan bli för positiva.

Genom åren har jag sett hur motivationsbranschen också har sina brister. En gång i Umeå, innan jag skulle tala, talade en annan motivationstalare före mig. Han höll verkligen låda på scenen, gick fram och tillbaka och sa åt publiken att repetera efter honom: Allt är möjligt. Allt är möjligt. Jag kunde se hur många i publiken krampaktigt sa efter honom men stämningen flög inte så att säga… Det var liksom noll tajming och väldigt fyrkantigt. 

Så här kommer min bekännelse: Ibland är livet skitjobbigt! Åh, va skönt att få säga det. Personlig utveckling kan bli rätt självupptagen, där fokus ligger på den egna viljan, den egna kraften och den egna lyckan. Gränsen mellan utmaning och kravmentalitet är svår att ha koll på. Och jag har stundtals dragits in i det, utan att medvetet ha reflekterat över det. 

Vi bör respektera varandras olikheter och form av funktionsnedsättning. För mig med en CP-skada kanske det går lättare. Jag kan träna min kropp och på det sättet lära mig saker jag inte kunnat innan, exempelvis bära en full kaffekopp eller gå utan rullstol men för dem som har ett ”konstant tillstånd” är ju detta bara fluffiga ord. 

Att motivationstalare talar om motivation, ligger liksom i sakens natur. Och det är ytterst mänskligt att vilja utvecklas och leva det liv man vill, men låt oss aldrig glömma att livet är mer än en tävling. Det är inte heller de stora utmaningarna som gör livet värt att leva. Det handlar mer om att vara älskad och känna att man duger som man är!

Annonser

view counter