Klippt och skuret för elevernas bästa

Michael Yimam har sin bas på Virginska skolan, i ett arbetsrum som mest ser ut som en uppfinnarverkstad, med massor av verktyg, sladdar och ituskruvade mojänger. Han är en av tre hörselingenjörer som servar de fyra skolorna inom RGH med hörselteknik.

Michael Yimam gillar utmaningar och det är nog tur eftersom ungefär 180 elever med varierande grad av hörselnedsättning ska kunna följa studierna oavsett vilket program de valt. Om det så är ett restaurangkök, en frisörsalong eller en bilverkstad så ska hörbarheten vara godkänd.

Ingen annanstans i Sverige servas så många olika typer av hörapparater som här. Totalt handlar det om ungefär 90 modeller plus cochleaimplantat, CI. Riksgymnasiet har egna audionomer för detta.

150 hörselanpassade lokaler ska hållas i toppskick.

Det handlar inte om att köpa in ett färdigt paket med teknik från en tillverkare, förklarar Michael, ofta är det en kombination av olika lösningar som blir bäst.

– Det är en lång process när vi ska installera något. Först lånar vi utrustning från tillverkarna och provar den i vårt testlab. Sen får elever och lärare prova den i klassrummen och svara på enkätfrågor om hur de tyckte det fungerade. Eleverna upptäcker brister direkt, deras synpunkter är allra viktigast, säger Michael.

Han och hörselpedagog Leila Sandmon visar runt på Virginska skolan. Byggnaden, en före detta skofabrik, ligger centralt i Örebro och erbjuder många olika gymnasieprogram.

Vid en första anblick ser de hörselanpassade klassrummen ut som vilka klassrum som helst, men en närmare granskning avslöjar en mängd finesser.

Slingorna som används är i första hand okorrelerade. De ger ett jämnare magnetfält, påverkas mindre av armering och ger minimalt med överhörning jämfört med vanliga teleslingor. Oavsett om det är läraren eller klasskamrater som pratar, eller om ljudet kommer från tv:n, projektorn eller en dator så ska ljudet gå ut i hörselslingan.

– Tekniken måste anpassas till pedagogiken, säger Leila Sandmon.

Leila har en bakgrund som audionom och har jobbat många år på Riksgymnasierna. Hon hejar glatt på eleverna som vi möter i trapphuset.

– Vi får bra kontakt eftersom vi är involverade i att lösa varje elevs behov.

Slingorna mäts och kontrolleras regelbundet så att de fungerar och är inställda på rätt nivå. Tack vare detta kan eleverna gå från ett klassrum till ett annat utan att behöva ställa om sina hörapparater.

I stället för så kallade svanhalsmikrofoner, som står på bordet och ofta skymmer munnen på den som talar, använder alla små myggor, som fästs på kläderna.

– Tekniken måste vara enkel och smidig och får inte störa skolarbetet, säger Michael.

Det handlar inte bara om teknik utan även om akustik – att det inte skapas ekon eller skrap från stolarna. Det får heller inte finnas buller från fläktar eller ljud utifrån som kan störa. På golven ligger särskilda dämpande mattor som även är godkända ur allergisynpunkt.

– Bra ljudmiljö är en av de viktigaste förutsättningarna för en bra skola. Om eleverna måste anstränga sig för att höra går energin åt till att koncentrera sig på orden som sägs och det blir ingenting över för att förstå och minnas sammanhangen, säger Michael.

En del elever är inte så vana vid att använda hörselteknisk utrustning när de kommer till Örebro. För dem är det en ny värld som öppnar sig.

– Här kan de slappna av och verkligen höra vad läraren och klasskompisarna säger. Jag har mött många ungdomar som säger att de tycker det är skönt att de äntligen får vara i en miljö där de kan vara sig själva, berättar Leila Sandmon.

Hur kommer det att se ut om några år, när andelen CI-opererade elever ökar? Kommer detta att förändra behovet av hörselteknisk utrustning eller teckenspråk? Hur skolan kan möta dessa krav utan att frångå sitt uppdrag som kunskapsförmedlare? Här står skolorna inför en ny utmaning, säger Michael Yimam och Leila Sandmon.

De följer utvecklingen genom att skaffa information och delta på möten och seminarier med Specialpedagogiska skolmyndigheten och intresseorganisationerna.

Många av eleverna kommer från andra håll i landet och flyttar hit för skolans skull. De bor på elevhem eller veckohem.

Att vara 16 år och flytta till en ny stad, många mil från familjen, är för de flesta en stor omställning.

De skånska tjejerna Julia Westerlund och Baura Kolbeinsdottir, båda 19 år, tycker att det ibland har varit jobbigt att gå i skolan så långt hemifrån, men de ångrar inte sitt val. Till sommaren tar de studentexamen från frisörprogrammet.

– Här kan jag hänga med på lektionerna utan att lägga all energi på att höra, säger Julia som har tidigare erfarenheter av att gå integrerat med hörande klasskompisar.

Skolans frisörsalong, som även är öppen för vanliga kunder, är förstås utrustad för att tillgodose de hörselskadade elevernas behov. I taket sitter teleslingan monterad i höjd med armaturen.

Det finns mikrofoner som kunderna kan ha på sig när de ska förklara hur de vill ha sitt hår. Telefonen som eleverna tar emot bokningar i har slinga, extra volym och visuell ringsignal.

Julia och Baura säger att de trivs bra i Örebro och att de fått många nya vänner, men när de tagit studenten vill de flytta de hem till Skåne igen.