Hörselutrustning prövas hårt i fjällen

Vi dansar fram med snöskotern mellan fjällbjörk och gran. Vinden ökar ju högre upp på fjället vi kommer, när vi passerar trädgränsen är det full snöstorm. Renskötaren Per-Olof ”Poj” Sparrock justerar volymen på hörapparaterna. Hörselskadan är ärvd, liksom yrket.

Renskötaren Per-Olof "Poj" Sparrock är beredd på att vädret kan slå om snabbt.
Christer Olofsson
Poj eldar i kåtan för att röka kött. Efter rökning får köttet torka i vårsolen och resultat är det nästan svarta torkade köttet som samerna har med i ryggsäcken till fjälls. Sonen Samuel kommer in för att säga något. Samuel vet att pappan behöver se den som pratar för att höra.
Christer Olofsson
Per-Olov "Poj" Sparrock har bott hela sitt liv i samebyn Jinjevaerie i norra Jämtland. Avstånden är långa så det blir en del tid på vägarna. Idag följer sonen Samuel med ut på ärenden.
Christer Olofsson
Snöstormens tjutande överröstar allt annat.
Christer Olofsson

Per-Olof "Poj" Sparrock

Ålder: 48 år.

Bor: Hotagen, norra Jämtland.

Familj: Gift med Malin, fyra barn och ett bonusbarn.

Jobb: Renägare, deltid skogsmaskinförare.

Fritid: Har ingen.

Publicerad i Nummer 5 · 2017

Per-Olov ”Poj” Sparrock häller upp kaffe från en termos. Vi har tagit oss ner från kalfjället och tar skydd i familjens stuga nedanför fjället Vinklumpen i norra Jämtland. Fjället är centralt för samebyn Jinjevaeries renskötsel. Det är runt påsk och en lugnare fas för renägarna.
– Om några veckor börjar kalvningstiden, då måste vi upp till fjälls och bevaka dygnet runt, berättar han.
Pojs son Samuel är med oss, han är sju år och får saft till mackan.

Familjen har hållit på med renskötsel i många generationer.

– Jag hade nog aldrig kunnat tänka mig att jobba med något annat. Man är ju uppväxt med det här, säger Poj.
Han är 48 år och har sett branschen utvecklas och moderniseras. Redan på 1960-talet hade man hjälp av snöskotern på vintrarna, men under barmarksperioden dröjde det innan det kom något alternativ till att ta sig fram till fots.
– Förr sprang vi när vi skulle samla ihop hjorden. Vi kunde ligga ute i många dygn. All utrustning hade vi i ryggsäcken, de sista dagarna åt vi nästan bara havregryn. Jag var mager som en spelare när sommaren var slut, minns Poj och skrattar.

På 1980-talet började samerna använda motorcykel för att driva renarna till fjälls. 

– Jag var väl en 17, 18 år när vi började. De första åren var det svårt. Min kusin Antaris hade provat i några år så vi lärde oss av honom. Det var vi ungdomar som samlade renarna. Pappa och hans bröder var positiva till motorcyklarna, men de började aldrig köra själva.

Poj har en ärftlig hörselnedsättning. Hans pappa hade den och tre av Pojs barn har också den.
– Läkarna klassar min hörselnedsättning som grav, men den har varit samma hela tiden, jag har inte märkt någon försämring.

Han är utredd för att få cochleaimplantat, CI.
– Jag gjorde magnetröntgen i mars, nu väntar jag på kallelse för operation i Umeå. Vi får se hur det kommer att bli.
Poj har förstått att han även har något försämrad balans.
– Vi trodde inte det först, men det märktes när jag körde långa pass med motorcykeln till fjälls. Du måste vara 100 procent fokuserad när du kör. Jag blev väldigt trött mentalt efteråt. Nu kör jag fyrhjuling istället, det är lite enklare för balansen, men egentligen är det mest för att jag kan ha med mer utrustning.

Jag har alltid minst fyra hörapparater med mig till fjälls.

Några renar fick vi inte se idag. Fram till påsk har Poj bevakat djuren på vinterbetet i skogen cirka 15 mil österut. Nu närmar de sig åter fjällen och kalvningslandet. Fram tills renarna börjat föda är det lite lugnt. Sen blir det dygnet-runt bevakning i en månad för att skydda de nyfödda kalvarna från rovdjur.

Poj har alltid extra hörapparater med till fjälls.Poj har alltid extra hörapparater med till fjälls.

Poj har ett hjälpmedel till mobiltelefonen. När det ringer kopplas ljudet direkt till hörapparaten via bluetooth, men renskötarna arbetar ofta över stora ytor när de samlar hjorden och mobiltelefonerna har begränsad mottagning i skog och fjäll. Därför använder de i stället en kortvågsradio, MRG. Den är tålig och Poj har en hörsnäcka på sin som han använder utan hörapparat.
– Ibland jobbar man ensam på en flank. Då är det viktigt att kommunikationen fungerar. Jag tycker det går bra genom att jag kan ha förstärkaren på.

Arbetet ställer stora krav på utrustningen. Temperatur och nederbörd varierar kraftigt under året, ofta måste man ligga ute länge oavsett väder.
Förutom allt som tillhör renskötseln måste Poj ha kontroll på sina hörselhjälpmedel.
– Jag har alltid minst fyra hörapparater med mig till fjälls.
Poj har normalt en hörapparat på varje öra. När det regnar eller är fuktigt tar han av sig den ena apparaten och stoppar den i ett skyddsfodral i innerfickan på jackan. När den apparat han har på sig slutar fungera så byter han. De andra extra som han har i packningen gör att han sällan blir helt utan fungerande hörapparat.

Min GPS klarar att ligga en meter under vatten, men hörapparaten lägger av så fort det kommer vatten eller i fukt i den.

– Det är 2017 och de har ännu inte kommit på en hörapparat som tål vatten. Nästan all annan utrustning idag finns i vattentätt utförande. Min GPS klarar att ligga en meter under vatten, men hörapparaten lägger av så fort det kommer vatten eller i fukt i den, berättar Poj.

En fördel är att de nästan alltid börjar fungera igen när de torkat.
– Är jag i bilen brukar jag lägga dom vid ventilationsintaget, då torkar de snabbt.
Normalt brukar en hörapparat hålla två år för Poj, ungefär hälften så länge som är normalt.
Hur vädertåligt cochleaimplantatet är återstår att se. Implantatet, som består av två delar, en sändare som sitter under huden och en ljudprocessor som sitter på utsidan, bakom örat är betydligt dyrare än hörapparater. Poj tror att det är svårt att få reservuppsättningar på grund av de höga kostnaderna.

Efter en tur i snöyra på kalfjället är det gott att komma ner till mors stuga och ta en fika.Efter en tur i snöyra på kalfjället är det gott att komma ner till mors stuga och ta en fika. 

Sonen Samuel är med när vi träffas. Samuel har själv inte nedsatt hörsel, men han vet att pappan måste läsa på läpparna för att uppfatta allt han säger.

– Jag vet inte riktigt när jag började läsa på läpparna, det kom säkert av sig själv. När vi har planeringsmöten i arbetsgruppen sitter vi en cirkel, det underlättar, säger Poj.

Det blir mycket tid på skoter, över 500 mil under en vintern.
Poj har hörselkåpor på när han kör skotern.
– Dom har jag oftast på fyrhjuling också. Jag har hörapparat under och radio/MRG:n i kåpan. Om det tjuter i hörapparaterna sänker jag bara ljudvolymen på dem lite.
Varje dag kör han runt renhjorden där den betar. På så vis kan han se om det passerat något rovdjur över skoterspåret sedan han sist körde där.
– Rovdjuren är vårt största problem. Vi har fått lite lättare att få skyddsjakt. Men det beror på att rovdjursstammen är större idag. I år har vi haft problem med järv. Den är fridlyst så den får vi inte jaga alls.
Jag ber Poj berätta lite mer om järven.
– Han är en duktig jägare, det måste man säga. De har stora fötter och rör sig lätt på snön. De angriper alltid renen i nacken, biter bort en knytnäve stort stycke kött, men låter renen leva. Renen är svårt skadad men står kvar, den blir som paralyserad, står och skakar. Järven jagar vidare, ofta tar den tre fyra renar på en gång. Senare går han tillbaka, dödar renarna och gömmer undan kropparna.
Rovdjursförluster kan man söka ersättning för. Men den är låg och när vajorna bär på kalvar blir förlusten dubbel.
Den klassiska beskrivningen av problemet är att renhjorden är renägarens pengarna på banken. Rovdjuret är tjuven som hela tiden bryter sig in och tar av pengarna.

För två år sedan gick han en utbildning i att köra maskiner för skogsavverkning.
– Jag ville ha ett ben till att stå på. Det fungerar att kombinera med renskötseln.

Jag frågar vad han har för fritidsintresse. Han tittar oförstående på mig. Jag ändrar frågan till vad han gör på semestern.
– Det har jag aldrig haft någon. Men vi har faktiskt pratat om att ta det. Det skulle vara kul att komma utomlands någon gång, säger han med ett skratt. 

Text och foto: Christer Olofsson

Hörselutrustad för fjällen.Hörselutrustad för fjällen. Kronan från en rentjur blir praktiska förvaringskrokar på väggen.Kronan från en rentjur blir praktiska förvaringskrokar på väggen.

Annonser

view counter