Anders cyklar mot barncancer

Han besegrade cancern men förlorade hörseln. Nästa sommar cyklar Anders Hansson, 42, till London för att samla in pengar till Barncancerfonden.

Anders Hansson har ett syfte med sin cykelträning.
Peter Knutson

Anders Hansson

Ålder: 42 år.

Bor: Stockholm. Uppväxt i Ludvika.

Familj: Mamma, pappa, storebror och hans familj.

Sysselsättning: Ingenjör på Bo Edin AB som säljer hörselteknisk utrustning.

Hobby: Träning (för närvarande främst cykling), resor, modellflygplan, fjällvandring och att vara i familjens stuga i Björkliden i norra Lappland.

Övrigt: Ledamot i styrelsen för CI-föreningen Stockholms län.

Publicerad i Nummer 7 · 2013

Anders Hansson har ofta ett leende på lut. Och ett skämt. Trots att han har mött många svåra motgångar i livet är han nästan alltid på gott humör.

– Jag är en levnadsglad människa och är nästan aldrig ledsen, säger han.

När han var 11 år drabbades han av en hjärntumör. Han genomgick ett år med tuff behandling med operation, strålning, cellgifter och mediciner. När hans skolkamrater hade sommarlov låg han på sjukhus och när terminen startade var han tillbaka i skolan och fick klara behandlingen parallellt med plugget.

De första symtomen var att han hade ont i huvudet och mådde illa.

– Varje morgon spydde jag. Det snurrade i huvudet. På vårdcentralen hemma i Ludvika var det ingen som kunde förklara vad det berodde på, berättar Anders.

När han mått dåligt en månad kom han till lasarettet i Falun. Där skickades han direkt vidare till Uppsala för undersökning.

Sedan gick allt snabbt. Familjen kom till Uppsala en söndag. På måndagen röntgades Anders, på tisdagen kom svaret på undersökningen och på onsdagen opererades han för tumören i huvudet.

– Jag var förstås väldigt rädd. De sa att jag var allvarligt sjuk men ordet cancer nämndes aldrig.

I april opererades Anders och sedan låg han på sjukhus till augusti för att få behandling med strålning och cellgifter. Föräldrar fick inte sova över på sjukhuset som de får idag, så han var ofta ensam.

– På den tiden fanns inga mediciner som gav lindring för biverkningarna. Jag hade blåsor i munnen, allt smakade konstigt och vikten rasade från 50 kilo till 28. Men man tänkte inte så mycket på det, allt handlade om att bli frisk.

Det var en klen kille som kom hem till Dalarna på hösten, lagom till skolstarten. Varje fredag åkte han till Falun för att få cellgifter. Behandlingen gjorde honom helt utslagen och han kunde bara ligga hemma och vila hela helgen. På måndagen var han tillbaka i skolan igen.

– Visst var det tufft. Jag tror att min positiva grundinställning hjälpte mig att hålla modet uppe.

När cellgiftsbehandlingarna var avslutade kunde Anders sakta återgå till ett liv som frisk igen. Hans kropp bar dock spår efter det han varit med om och han fick ge upp fotboll och hockey och skaffa andra intressen. Skidåkning och friluftsliv fick en framskjuten position i hans tillvaro. Han utbildade sig till elektriker och började jobba på ABB i Ludvika.

Då började hörseln krångla.

– Jag minns tydligt hur jag satt hemma i soffan och märkte hur det plötsligt blev tyst. Ljuden bara försvann.

Anders tänkte att det kanske var en vaxpropp och gick till företagsläkaren. Men det var ingen vaxpropp, i stället var det hörseln som försämrats hastigt, så kallad plötslig hörselnedsättning.

– Jag fick kortison och hörseln kom successivt tillbaka men i stället fick jag tinnitus som jag fort-farande dras med.

Hörselproblemen fortsatte och Anders fick förklaringen att det berodde på cancerbehandlingen han genomgått.

– Det var ingen som förberett mig på komplikationer. Efter en hjärntumör är det till exempel vanligt med nedsatt hörsel.

Han fick rådet att byta till ett annat, mindre bullrigt arbete. Då han haft funderingar på att flytta från Ludvika såg han nu chansen att bryta upp. Han fick bidrag från Försäkringskassan för att läsa på komvux och därefter kom han in på ingenjörsutbildning på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Under utbildningen hade han vanliga hörapparater, men tyckte ändå att hörseln orsakade problem.

Efter sin ingenjörsexamen fick Anders jobb på Bo Edin AB, ett företag som arbetar med hörselteknisk utrustning. Han var tydlig från början med att han inte kunde ta hand om telefonsupport och i stället arbetar han en hel del med produktutveckling. Hörselslingor är något av hans specialitet.

2006 blev han helt döv. Även detta kom plötsligt, en morgon när han vaknade var hörseln borta.

Anders suckar när han berättar. Men så ler han och säger:

– Det positiva med det var att jag fick cochleaimplantat.

När han fått sitt första cochleaimplantat, CI, bad han om att få ett på andra örat också. Men det fick han inte. I Sverige får vuxna oftast bara ett implantat.

– Då sa jag att jag skaffar mig det utomlands. Men just då skulle de ha ett projekt och låta 16 vuxna få dubbla implantat och jag kunde vara med i det,
berättar han.

Att få ett andra CI innebar en stor förändring till det bättre, enligt Anders.

– Det första var krångligt men med det andra blev det bra. Jag uppfattar tal bättre och störande buller sorteras bort mer effektivt. Jag tycker absolut att fler vuxna borde få två CI.

Han har tältat och fjällvandrat i riktigt ruskväder med sina CI utan att de tagit skada.

Anders var alltså nöjd med implantaten och förutom friluftsliv ägnade han sig också åt en annan stor hobby; modellflygplan.

Men förra sommaren drabbades han av en ny motgång när han fick en stroke.

– Läkarna säger att cancerbehandlingen är en trolig orsak till stroken, berättar Anders.

Stroke/slaganfall är ett samlingsnamn på hjärninfarkt (blodpropp i hjärnan) och hjärnblödning. I Sverige drabbas cirka 30 000 personer av stroke varje år.

Detta var ett hårt slag för honom och han tvingades åter att ägna mycket tid åt rehabilitering. Men Anders Hansson låter sig inte stoppas utan hittar istället nya utmaningar. Som att cykla till London. Han ska inte cykla ensam utan tillsammans med ett team från Stockholm i ett välgörenhetsprojekt som heter Ride of Hope Europe som samlar in pengar till Barncancerfonden. Det finns även lag från andra orter. Färden kommer att gå genom England, in i Wales och uppför Wales högsta berg, Snowdon (1085 meter), och sedan mot slutmålet London.

– Stroken fick mig att fundera mycket på livet och vad jag vill göra med det. När jag var liten fanns inte Barncancerfonden. Den ger stort stöd för drabbade. Jag cyklar för att samla in pengar till fonden, dela med mig av mina egna erfarenheter och stödja de som är sjuka.

Samtidigt sprider han kunskap om hörsel och hörselteknisk utrustning. På möten med teamet har han med mikrofon och mottagare som streamar ljudet till hans CI.

110 mil på en vecka är en utmaning och förberedelserna har redan börjat. Anders tränar tillsammans med teamet en gång i veckan och därutöver blir det flera träningspass i veckan på egen hand. Han har även anmält sig till Vätternrundan som en ”uppvärmning” inför äventyret.

Svettigt?

– Ja, men det är en enorm tillfredsställelse att vara med i detta. Det var länge sedan jag var så här glad, säger han.

Fotnot: Ride of Hope startades 2008 och samlade under de sex första åren in 5,8 miljoner kronor till Barncancerfonden. Läs mer om Anders team och insamlingen: www.barncancerfonden.se/1309352084

Annonser

view counter