Blogg

22 november 2016

Sökande efter tystnad

För 100 år sedan dog Jack London, författaren till Skriet från vildmarken.
Doug Olson/Mostphotos

Ljudmiljöcentrum i Lund ger ut ett intressant nyhetsbrev. I det kunde man i dag bland annat läsa om en brittisk forskare som stängde in sig i ett så kallat eko-fritt rum för att ta reda på om det var sant att total tystnad på relativt kort tid kan driva en person till vansinne. Hur det gick kan ni se här: 

https://www.youtube.com/watch?v=mXVGIb3bzHI

(filmen är textad på engelska).

Den 22 november är en dag som förmodligen för all framtid kommer att förknippas med mordet på USA:s president John F Kennedy 1963. En annan person som avled denna dag var författaren Jack London, som  dog 40 år gammal för 100 år sedan. Hans kanske mest kända roman är Skriet från vildmarken om familjehunden Buck som kidnappas till ett hårt liv som slädhund i Alaskas vildmark.

Alaska är en av de platser man har sökt sig till i dokumentärfilmen In pursuit of silence som nyligen började visas på biografer i Storbritannien. En film om människans relation med ljud och vilka effekter tystnad och buller har på våra liv. I samband med att filmen hade premiär skrev den brittiska tidningen The Guardian om att det börjat skapas en tystnadskult. https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2016/oct/23/cult-of-quiet-in-pu....

I filmen framhålls att tystnad är mycket mer än frånvaron av ljud, att den kan ha många olika beskaffenher och kvaliteter som kan forma en ljudmiljö. Tystnad är även något som uppskattas av porträttpersonen i senaste Auris, artisten Henrik Sundström. Efter ett uppträdande tar han ofta paus från musik för att låta öronen vila. Läs mer om Henrik här på Auris.nu 

/Stefan

 

 

 

15 november 2016

Förhoppningsvis i tid

Snart i läsarnas brevlådor.
Peter Ericson

Några av våra läsare fick Auris nummer 6 mer än en vecka för sent, vilket berodde på störningar i postdistributionen hos Bring Citymail. Det börjar nu snart bli dags för nummer 7 och vi hoppas att alla den här gången ska få tidningen på rätt dag. Några kommer att få den nu på torsdag eller fredag, och måndag 20 november ska alla ha fått den.

Redaktionen vill gärna veta om det skulle bli förseningar även denna gång. Om det skulle vara så att någon inte har fått sin tidning senast tisdag 21 november så hör av er via mejl auris@hrf.se, eller ring 08-457 55 64.  

/Stefan

 

10 november 2016

Trafikändringar och högtalare

Information om trafikändringar bör ges även på på textdisplayer.
Mostphotos

Det har varit – och är fortfarande när jag skriver detta – stora trafikproblem i delar av landet till följd av snöovädret. Värst verkar det vara i Stockholm. Många resenärer har väntat i timmar på bussar som inte kommer, flyg som är försenade och tåg som står still. Som alltid vid sådana här tillfällen ges informationen så gott som uteslutande i högtalare. Skrälliga högtalare, som förvränger mänskliga röster till konstiga ljud och läten. Det händer ibland att det finns en representant från trafikbolaget på plats för att ge muntlig information. Oavsett vilket så är det som sägs eller ropas ut omöjligt att uppfatta för väldigt många.

I nästa nummer av Auris som delas ut vecka 46-47 skriver förbundsordföranden Mattias Lundekvam i ledaren om den dåliga informationen som gavs när hans flyg till Östersund dirigerades om på grund av dimma. Han kunde inte uppfatta det som sades och bad om hjälp. Då fick han ett telefonnummer att ringa.

Det hade varit så enkelt för flygbolaget att skicka information med sms till alla passagerare på planet. Eller mejl – de flesta är ständigt uppkopplade.  Eller displayer där all muntlig information samtidigt kom upp som text. Men nej, utrop i högtalare var det enda som fanns. Samhället är inte modernt i alla avseenden.

Jag har bekanta som blivit kvar på perrongen när deras tåg gått från ett annat spår än vad som var utsatt från början. Hur skulle de kunna veta, när ändringen bara informerats via högtalare?

När jag själv reser springer jag och kollar på avgångstavlorna och tv-displayerna hela tiden. Har nämligen själv varit nära att missa både tåg och flyg på grund av sena ändringar som meddelats i högtalarna.

För cirka tio år sedan flög jag till Paris. Skulle landa på Beauvais, en mindre flygplats norr om staden. Det var ett väldigt babblande i högtalaren men jag tänkte inte så mycket på det, brukar inte höra sådant och har alltid kommit fram ändå. Vi landade och jag kände inte igen mig i terminalen som var både större och modernare än jag mindes Beauvais. Tänkte att flygplatsen antagligen byggts om sedan jag var där senast. Alla passagerare blev mer eller mindre fösta till en buss utanför terminalen. Det stod Paris på bussen, så jag gick på utan att reflektera så mycket över att man inte behövde köpa biljett av föraren. Sen åkte jag buss genom franskt jordbrukslandskap i flera timmar. Är det så här långt från flygplatsen till Paris, undrade jag innan jag somnade.

Jag vaknade när bussen stannade. På Beauvais flygplats!!!

Insåg att jag hade missat något och började fråga ut folk runtomkring. De trodde nog att jag drev med dem när jag frågade varför vi åkt buss flera timmar och varifrån vi åkt.

Fick veta att planet inte kunnat landa på Beauvais på grund av dimma men jag vet fortfarande inte var vi landade i stället.

Jag kom till Paris till slut. Tog en vanlig flygbuss från Beauvais.

Annonser

view counter