25 februari 2014

Kjell har fått sitt CI

Kjell Pettersson är glad efter operationen och jag är minst lika glad.

Nu har han fått sitt hörselimplantat, urmakare Kjell Pettersson, Auris porträttperson i nr 1/14. Om drygt en månad blir processorn inkopplad och då kommer han förhoppningsvis att höra klockornas tickande. Plus en massa andra ljud förstås.

Jag hälsade på Kjell Pettersson igår, drygt en vecka efter operationen. Tänkte att ni vill veta hur det har gått för honom.

Kjell är glad och pratsam och verkar inte alls trött. Hans hustru Gabi säger att han försvann ner i verkstaden så snart han kom hem från sjukhuset. Många klockor som behöver repareras.

Det enda som syns efter ingreppet är en plåsterlapp bakom höger öra. Ingen svullnad och inga blåmärken. Inne i hans hörselsnäcka ligger nu en elektrod som väntar på signaler. Men först måste operationsstället läka. På torsdag ska han gå till vårdcentralen och få stygnen borttagna.

-Det har inte gjort ont alls, jag har inte ens behövt ta en alvedon. Det spänner lite och jag hade svårt att gapa och tugga det första dygnet, för att kunna äta ett äpple behövde jag först skiva det, säger han.

Det enda ”besvär” som han för närvarande har är att skalmarna på läsglasögonen inte kan sitta som vanligt bakom höger öra utan han har dem liksom utanpå örat och det blir ömt efter en stund. Men när stygnen är borta tror han att det kommer att fungera som vanligt. Lite trött är han också, behöver en tupplur på eftermiddagarna.

Operationen gjordes av Anders Freijd på CI-enheten vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Kjell Pettersson var där förra måndagen och fick ett märke ritat bakom örat med penna. Dagen därpå var han tillbaka för själva ingreppet.

- Jag kom på morgonen och sen låg jag och läste tidningar och väntade. Klockan 13 var det min tur. Jag blev sövd och sen kände jag ingenting. Vid 16-tiden vaknade jag och då kunde jag resa mig ur sängen och gå till ett annat rum. Jag var inte yr eller ostadig alls. Sen frågade de vad jag ville ha att äta. Jag tog te och smörgås, det var det jag var sugen på.

På natten sov han på sjukhuset.

- Det var väl så där. Sängen var för kort så jag kunde inte sträcka på mig ordentligt. Dessutom brukar jag ha höger sida mot kudden och det gick ju inte.

Morgonen därpå blev han röntgad och sen åkte han hem. Klockan 10 satt han och hustrun Gabi hemma i köket och drack förmiddagskaffe precis som vanligt.

På sjukhuset hade han hjälp av skrivtolk hela tiden. Han tycker också att personalen talade tydligt. Just nu hör han sämre än han är van vid eftersom han inte hör något alls med höger öra.

Om en månad ska han få processorn påkopplad. Då kommer Auris att vara med.

/Ulrika

Annonser

view counter