15 januari 2016

Hamnat i fel gate?

Nästan framme efter många timmars resa.
Ulrika Nilsson

Jag gjorde nyligen en lång flygresa med flera byten och var lite orolig för att missa viktig information i högtalarna. Skulle vara trist att stå i fel gate när planet lyfter.

Kom ihåg en teckenspråkslärare jag hade på en kurs för några år sedan. Han berättade att han brukade få hjälp på flygplatser eftersom han är döv.

Det ska jag prova, tänkte jag och kryssade i rutan ”Deaf or hard of hearing person” när jag bokade resan.  

Tyckte att detta kunde vara ett bra sätt för mig att få hjälp att uppfatta information och även bra för personalen att få veta att det finns en passagerare som inte hör.

Förväntansfull åkte jag till Arlanda på självaste julafton.

Direkt vid incheckningen fick jag frågan om jag behövde hjälp. Jag förklarade att jag inte hör meddelanden i högtalarna så om det ropas ut något som inte visas på tv-skärmarna behövde jag få info om det.

I vanliga fall är detta inget jag pratar med incheckningspersonalen om, det var bara för att de såg notering om hörselnedsättning som det kom upp.

Första bytet

Första bytet var på Charles de Gaulle flygplats i Paris. Där möttes jag av två unga tjejer direkt när jag klev av planet. Egentligen var det en som var där för min skull medan den andra var hennes kollega som bara gjorde oss sällskap.

Nu fick jag för första gången på riktigt prova vad den här servicen innebar.

Jag hade sällskap av tjejerna från en terminal till en annan, via många långa gångar och diverse stopp för att visa pass och boardingkort. Det gick snabbt och smidigt och jag fick gå före i alla köer.

De lämnade mig i gaten och jag fick gå på planet bland de första.

Det här var ju hur smidigt som helst! Jag kände mig riktigt nöjd och undrade varför jag inte använt detta förut.

Nöjd med att vara bland de första ombord.Nöjd med att vara bland de första ombord.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra bytet

Efter en natt i luften var det dags för nästa byte i Johannesburg.

Den här gången var det helt annorlunda. En kille mötte vid planets utgång. Det kändes som att han inte hade riktig koll på vart vi skulle och han verkade inte angelägen om att ta reda på det heller.

Jag fick inte gå före i några köer. Och de var långa. Så långa att jag missade anslutningsflyget! Då lämnade han mig vid en disk för att boka ett annat flyg.

”Jag står där borta och väntar så du kan komma dit när du är klar”, sa han och försvann. Jag såg honom inte mer.

Då blev jag sur och gick till en informationsdisk och klagade. De fixade en biljett till nästa flight – jag behövde inte betala extra för den – och sedan fick jag vänta i en lugn och sval lounge där jag kunde koppla av och läsa tidningar.

En tjej hämtade mig i loungen i lagom tid för ombordstigning och följde mig hela vägen ut till planet, vilket var bra för på bussen som skulle köra ut oss var det flera utrop som jag inte hörde.

Den här tjejen tog sitt jobb på betydligt större allvar än killen och hon frågade om jag behövde hjälp när jag kom fram, men det tackade jag nej till.

Den här tjejen hjälpte mig på ett bra sätt. Hon var dessutom nyfiken på svenskt teckenspråk. :)Den här tjejen hjälpte mig på ett bra sätt. Hon var dessutom nyfiken på svenskt teckenspråk. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemresan

På hemresan tog jag inte någon hjälp, hade inte ork att testa mer, och hade tur för allt flöt på perfekt, inga ändringar eller viktig information som jag missade (tror jag).

Min slutsats

Det är bra att det som döv eller hörselskadad går att få hjälp på flygplatser men man får vara beredd på att kvalitén på servicen kan skifta från utmärkt till usel.

Och förutom att ha koll på sig själv så får man ha koll på en serviceperson också. Något som kan vara rätt stressande.

/Ulrika

Annonser

view counter