24 november 2016

Arbetsmarknaden riskerar missa fantastiska tillgångar

Mostphotos

Är det vanligt att studerande gör en analys av sin framtida arbetssituation utifrån vilka kostnader de kommer att innebära för sin arbetsgivare?

Ska man ens behöva göra det?

I senaste numret kunde ni läsa om Ludvig Ahlström, jurist, och Heléne Larsson, arbetsförmedlare, som ibland behöver teckenspråkstolk i sina arbeten. Det de berättar visar tydligt att systemet inte fungerar. Bland annat måste de – som alltså har anställning – skriva in sig på Arbetsförmedlingen för att kunna få bidrag för arbetslivstolkning. Bidraget täcker inte deras behov utan arbetsgivaren måste bekosta resten. Ansökan är så omständlig att arbetsgivaren väljer att betala själv. Bidrag ges ej om det är de själva som håller i mötet eller kursen eller liknande.

Det här gör att de har betydligt svårare att göra karriär än deras hörande kolleger.

Problemet har funnits länge och aktualiserades nyligen sedan juridikstuderande Isabella Hagnell skrev ett debattinlägg i Dagens Nyheter. Isabella Hagnell frågar minister Åsa Regnér, som ansvarar för detta område, om det är någon idé att hon fortsätter sin juristutbildning. Hur ska hon som är döv kunna konkurrera om jobben om det innebär stora kostnader för teckenspråkstolk – kostnader som arbetsgivaren slipper om en hörande jurist anställs?

Åsa Regnér svarar inte på debattartikeln och hon svarar inte heller när Auris reporter ber henne om en kommentar.

För min egen del kan jag erkänna att jag aldrig under min utbildning reflekterade över att min hörselnedsättning skulle kunna göra det svårare för mig att konkurrera på arbetsmarknaden. Inför valet till universitetet kom vuxna i min omgivning med rådet: ”Välj utifrån det du är intresserad av, brinner för och vill jobba med, då blir det bra”.

Samma råd skulle jag själv ge till en ung person som står inför val av utbildning idag.

Det är först i efterhand som jag har insett att jag inte konkurrerar på samma villkor. Inte alls. Jag behöver väl fungerande hjälpmedel (som alltför sällan finns) och ändå kan jag inte göra en del jobb. Till exempel kan jag inte bevaka en rättegång eller en större presskonferens, jag hör inget i bullrig miljö, sportevenemang skulle vara väldigt svårt och i vissa fall kan jag inte höra i telefon beroende på röstläge, bakgrundsbrus, dålig mottagning mm.

Med skrivtolk skulle det antagligen fungera bättre, då skulle jag kunna göra de flesta typer av journalistiska uppdrag. Jag kanske skulle bli "den framgångsrika journalisten med skrivtolk" ;) Men… ja, ni vet ju hur reglerna för arbetslivstolkning är.

Nu har jag en arbetsgivare som inte protesterar om jag behöver skrivtolk eller teckenspråkstolk, men det gör ändå inte att det känns bra för mig. Känslan av att vara en belastning tar över.

Men tillbaka till inledningen, ska man som studerande behöva fundera på vilka kostnader man kan komma att innebära för sin arbetsgivare? Svaret är förstås nej. Var och en är en fantastisk tillgång.

Läs juridik, journalistik, akrobatik eller vad som känns rätt.

Även om vi kan påverka utvecklingen till viss del så vet vi inte hur framtidens arbetsmarknad ser ut, vilka hjälpmedel som kommer att finnas, vilken kompetens som efterfrågas och vilken politik som förs.

Ingen vet heller vilka behov man själv kommer att ha om tio år. Livet förändras ständigt.

Ute på favorituppdrag: Enkäten i Auris.Ute på favorituppdrag: Enkäten i Auris.

Annonser

view counter