Bloggarkiv september 2015

14 september 2015

Annorlunda beställning

Mostphotos

Intervjuade en ung kock som jobbar stenhårt för att bli berömd och framgångsrik i restaurangvärlden. Ni kan läsa om honom i nästa nummer av Auris.

Hans dröm är att stå som segrare i Bocuse d’Or, VM för kockar, och han låter sig inte hindras av en grav hörselnedsättning.  Allt går om man vill, är hans motto.

Han har knep för att hantera kommunikationen på jobbet. Först och främst är han noga med att informera kollegerna att de måsta vända sig mot honom när de pratar. Slamret av kastruller, pannor och lock har han vant sig vid.

Under intervjun kom jag att tänka på min egen erfarenhet av restaurangjobb. Under studietiden jobbade jag nämligen extra som servitris. Hade nästa glömt hur det var, men i samtalet med kocken kom jag plötsligt ihåg det hysteriska tempot, spring mellan kök och kallskänk, staplar av tallrikar och assietter långt upp på armarna, blytunga serveringsfat, brickor med glas och flaskor, gemenskapen med kollegerna, jargongen, promenaden hem i natten efter avslutat pass.

Hade redan då en påtaglig hörselnedsättning men med läppavläsning och en hel del trick så löste det sig. Upprepade gästernas beställning för att vara säker på att jag fått den rätt. Följde deras fingrar på menyn, ställde flera frågor, verkade intresserad när det i själva verket handlade om att säkerställa att jag uppfattat. Det blev sällan misstag och ändå jobbade jag där i flera år.

Faktiskt så tänkte jag inte på det då, vilken utmaning det var att ta en beställning och bara höra en bråkdel av det som sades. Jag tyckte att jobbet var kul och ett perfekt sätt att dryga ut studielånet.

Restaurangen bytte ägare i samma veva som jag var klar med studierna och jag började i stället jobba på en lokaltidning.

Hur hade jag gjort idag om jag skulle ta en beställning? Skrivtolk hade nog känts opraktiskt. Ett sätt hade kunnat vara att gästerna beställde via mobil, ipad eller helt enkelt genom att peka på menyn. Dukar och heltäckningsmatta för att dämpa porslinsslammer och stolsskrap. Avstånd mellan borden så att gästerna inte behöver överrösta varandra.

Allt går att lösa och det behöver inte alls vara svårt. Bara lite utanför standardmallen. 

/Ulrika

8 september 2015

Gamla tider

Inför varje nummer brukar jag bläddra igenom en del gamla nummer av Auris för att hitta något till vinjetten "Auris förr". Ibland kan jag konstatera att det har hänt en hel del och ibland tvärt om att samma frågor ofta är lika aktuella i dag som för länge sedan.

Jag tänkte lägga upp ett exempel på hur Auris kunde se ut förr. I det här fallet nummer 3/1922. Där finns en tre och en halv sida lång artikel av med. dr. Ivan Syk om "ljudförbättrande apparater" (se pdf-fil nedan). Jag måste medge att jag blev ganska imponerad av artikeln som så vitt jag kan bedöma är förvånansvärt aktuell, men jag är förstås varken tekniker, läkare eller hörapparatexpert.

Man får dock ha i åtanke att den är skriven cirka 70 år innan de första digitala hörapparaterna började produceras och att allt i artikeln inte längre stämmer. På den sista sidan finns även en kontaktannons samt en artikel om labiologi, läppavläsning, signerad AP. AP står för Alma Prawitz, Auris blivande redaktör.

/Stefan

Bilagor/bilder

Annonser

view counter