Barnmorska på hemmaplan

Hörselskadan och en oförstående arbetsgivare gjorde att barnmorskan Susanna Ekström inte kunde jobba kvar på kvinnokliniken i Värnamo. För ett år sedan öppnade hon mottagning i sitt hem i Bor och fick en nystart i yrkeslivet. 

Susanna Ekström saknade jobbet som barnmorska och beslutade sig för att starta eget.
Kalle Magnusson
Omgivningen kan ha svårt att förstå vilka problem en hörselnedsättning kan ge, tycker Susanna Ekström.
Kalle Magnusson

Susanna Ekström

Ålder: 62 år.
Bor: Bor, 12 kilometer sydost om Värnamo.
Familj: Fyra vuxna barn, sju barnbarn. Hunden Lordi, 2,5 år, tysk spets (mittelspitz). Deltidssambo.
Sysselsättning: Barnmorska sedan 1987, tidigare sjuksköterska. Driver privat barn-morskemottagning sedan ett år.
Intressen: Samhällsfrågor, framför allt kvinnors situation, hälsa och friskvård.
Hobby: Familjen, hunden (deltar i tävlingar), böcker, skrivande. Har författardrömmar.
Övrigt: Har examen i taktil massage.
www.barnmorskanibyn.se

Publicerad i Nummer 7 · 2017

Hon tycker att hon har världens bästa jobb.
Susanna Ekström, 62, blev barnmorska för 30 år sedan och hade inga planer på att sluta. Men Menières sjukdom gjorde att hörseln försämrades och när Susanna behövde anpassning av arbetsuppgifterna blev hon i stället satt på att ge telefonrådgivning hela dagarna. Det var en enorm anspänning för henne att höra och till slut fungerade det inte längre, Susanna lämnade sitt yrke med sorg.

Men vad skulle hon arbeta med i stället?
Hon hade alltid haft jobb inom vården, innan hon blev barnmorska var hon sjuksköterska.
Efter mycket funderingar bestämde hon sig för att starta barnmorskemottagning hemma i sitt hus. När beslutet var taget och pappersexercisen avklarad satte hon igång med att inreda mottagningsrum.
Och i oktober i fjol kunde Barnmorskan i byn ta emot de första patienterna.
– Vi hade ettårskalas nyligen, säger Susanna som är stolt och glad över sitt verk.

Mottagningen är tyst och lugn.Mottagningen är tyst och lugn.

Mottagningen finns i Bor, drygt en mil sydost om Värnamo. Orten är liten men ligger nära flera större samhällen i Småland, så kunderna har hittat till Susanna.
I den ljusa mottagningen på övervåningen i villan tar hon emot kvinnor som behöver rådgivning om preventivmedel, recept eller som har frågor om sex och samlevnad, amning, klimakteriebesvär, bäckenbottenträning mot inkontinens eller annat som en barnmorska kan hjälpa till med. Hon kan även göra provtagningar, men själva analysen måste hon då köpa från lab på vårdcentralen eller sjukhuset.
– Jag har också fått förfrågan från gravida om jag kan tänka mig att bistå vid hemförlossning. Jag är inte alls främmande för det, men det kräver en del pappersexercis. I vårt landsting finns ingen praxis för hemförlossning, till exempel när det gäller vem som betalar. Och naturligtvis behöver det vara en frisk mamma med normal graviditet och som helst har fött barn tidigare.

En utbildning inom taktil massage har dessutom gett henne en ny nisch. Behandlingen används bland annat för att minska värk och oro hos gravida, men kan även hjälpa många andra, till exempel reumatiker (läs mer i slutet av artikeln).
– Det är god efterfrågan på taktil massage. De flesta som jag behandlar är kvinnor i klimakteriet som har svårt att sova, är stressade, har värk i axlar eller nacken, eller är deprimerade, säger hon.
Susanna Ekströms intresse för friskvård har ökat sedan hon fick Menières sjukdom för lite mer än tio år sedan. Sjukdomen, som orsakar yrsel, tinnitus, lockkänsla och hörselnedsättning, påverkas av livsstilen. Om hon inte tar hand om sig eller om hon stressar så ökar besvären av menière.

Jag trodde jag fått en vaxpropp.

När sjukdomen först började yttra sig visste hon inte vad det var som felade.
Men en dag på jobbet lyfte hon telefonluren mot örat och, upptäckte att hon inte hörde något.
– Jag trodde att jag hade fått en vaxpropp, det slog lock för örat.
Susanna besökte olika läkare och gjorde flera utredningar. Under en period åt hon kortison. Det var ingen som kopplade samman problemen med Menières sjukdom.

Det första stora yrselanfallet minns hon tydligt. Det var i maj 2007.
– Jag hade suttit vid datorn och när jag reste mig mådde jag väldigt dåligt. Jag kom till akuten och de tog prover och röntgade hjärnan. Allt såg bra ut så jag fick åka hem. Någon uppföljning blev jag inte kallad till.
Nästa stora anfall kom inte förrän året därpå.
Susanna hade inte tid att fundera så mycket på sina problem. Hennes två yngsta barn bodde fortfarande hemma, hennes mamma var svårt sjuk och det var mycket att göra på jobbet.

Hörseln blev allt sämre och hon fick hörapparater.
Hösten 2008 blev hon sjukskriven i fyra månader. Tinnitusen plågade henne enormt. Hon hade svårt att använda hörapparaterna i början, ljuden var så starka.
– Jag kunde till exempel inte vara i en affär. Det var så fruktansvärt mycket ljud att jag fick gå ut.
Hon försökte gå tillbaka till arbetet på kvinnokliniken, i början på 25 procent och meningen var att hon skulle trappa upp, hennes tjänst var egentligen på heltid. Det hade gjorts en rehabiliteringsplan som arbetsgivaren hade godkänt, och där det stod att Susanna skulle ha patientmottagning. Men det hon fick göra var nästan uteslutande telefonrådgivning.
– Det var väl bland det sämsta jag kunde göra med min hörsel, säger Susanna och skakar på huvudet.

30 års erfarenhet.30 års erfarenhet.

I efterhand blir hon arg när hon tänker på vilken dålig förståelse hon möttes av från arbetsgivarens sida. Med en annan lösning tror hon att hon kunnat arbeta vidare inom landstinget.
– Ett undersökningsrum hade hörselanpassats för att jag skulle ha patientmottagning, men på grund av dålig planering fick jag ständigt byta till annat rum.
Ytterligare ett försök att gå tillbaka till arbetet ledde till samma resultat, hon fick sitta i telefon trots hörselnedsättningen.
– En tjänst på kvinnoklinikens mottagning innebär en hel del telefonrådgivning, men också patientmottagning. Det hade gått att ordna så att jag fick mindre tid i telefon och i stället jobbade med annat.
– Mina kolleger stöttade mig och det betydde mycket, säger Susanna.
Hon hade nu fått diagnosen, Menières sjukdom. Det var en åkomma hon inte kände till innan. Hon misstänker att hennes pappa kan ha haft sjukdomen.
– Han kunde falla ihop utan förvarning. Han blev aldrig utredd så kanske var det något annat han hade.
2013 blev hon beviljad 75 procent sjukersättning, vilket ställde arbetslivet i en ny situation. Någon barnmorsketjänst i den omfattningen fanns inte inom landstinget i Värnamo. Att pendla flera mil till annan ort för att arbeta några timmar i veckan var inte rimligt.
– Vem anställer någon på 25 procent? Jag var på Arbetsförmedlingen, men där fanns inget så jag kollade runt på egen hand. Kyrkan kunde ordna en deltidstjänst som diakoniassistent så jag fick jobb där med lönebidrag.

Hon såg fram emot att arbeta igen, om än i liten omfattning. Att få träffa människor, ha meningsfulla uppgifter och fasta vardagsrutiner. Tyvärr blev jobbet inom kyrkan inte så bra som hon hoppats. En arbetsdag kunde bli väldigt lång på grund av kvällsarrangemang i församlingen. Hon var så slut efter en sådan dag att hon inte hade en chans att hinna återhämta sig.
– En hörselskada är en svår funktionsnedsättning som omgivningen ofta inte kan förstå. Det är inget som syns på mig och i en del miljöer märks det inte så mycket att jag hör dåligt, men jag har jättesvårt i många sammanhang och blir väldigt trött av mycket ljud. Den tröttheten är inte som vanlig trötthet, den är värre. Efter en stund i ett rum med många människor och mycket sorl är jag helt förstörd. Hörapparaterna sållar inte ljud som ett friskt öra gör, men man biter ihop och anstränger sig.
– Jag är i grunden en social människa, men det är så svårt att få människor att förstå hur man ska umgås med hörselskadade – inte prata i munnen på varandra, tala tydligt men inte skrika och så vidare, så det blir till slut att man isolerar sig. Menière skapar också rädsla för att få yrselanfall ute bland folk och inte kunna stå upprätt, falla ihop och kräkas, säger hon.
Susanna fortsatte i församlingen men gick och grunnade på att starta något eget. Hon saknade kontakten med patienterna och tyckte att det var tråkigt att hennes barnmorskekompetens inte kom till användning.

Jag berättar att jag hör dåligt redan vid första mötet med en ny patient.

Samtidigt hade hon en annan situation hemma, alla fyra barnen hade lämnat boet, hon levde ensam och hade bara sin hund att ta hand om. Även om det var ett risktagande att starta eget så var det bara hon själv som skulle drabbas om det inte gick bra.
– Jag beslutade mig för att satsa! Jag hade gjort undersökningar som visade att det fanns ett patientunderlag. Men visst, det var en chansning, säger hon.
Susanna har under lång period varit aktiv i organisationer som bekämpar våld mot kvinnor. Erfarenheterna som hon har från det engagemanget har hon idag nytta av på sin mottagning.
– En del av patienterna har varit med om svåra upplevelser som de inte vill prata om med personalen på ett sjukhus eller en vårdcentral. En del har inte förtroende för den allmänna vården, de kanske inte fått bra bemötande tidigare. Ett besök här kostar mer eftersom jag inte är ansluten till Försäkringskassan, men en del tycker att det är värt det för att slippa vårdapparaten. De hade kanske inte sökt hjälp alls annars.

Det egna företaget är ett bevis på att det går utmärkt att arbeta som barnmorska trots en hörselskada.
– Jag berättar att jag hör dåligt redan vid första mötet med en ny patient och sen är det oftast inget mer med det. När vi sitter öga mot öga så kan jag höra. Det är inget som stör och jag styr själv mitt schema så det inte blir för mycket.
Telefonkontakterna är få, patienterna tar oftast kontakt via mejl eller sms.
– Det finns sällan anledning att ringa idag. Internet är verkligen en gudagåva för hörselskadade, säger hon.

Hur kan en hörselnedsättning påverka sex- och samliv?
– Jag har inte träffat några kvinnor som tagit upp just hörselnedsättningar, där kan jag bara tala av egen erfarenhet. Man kan inte ha hörapparater i öronen när man ligger på sidan på en kudde, det gör ont för de trycker mot huvudet. Och utan hörapparater hör jag inte särskilt mycket.
– Är det dessutom mörkt i rummet så missar man massor av intryck. Man hör inte partnerns andhämtning till exempel och det är inte så kul att säga ”va?” hela tiden om partnern frågar något. Menières sjukdom gör att jag inte kan ligga för plant utan att riskera yrsel – det är också en begränsning att inte kunna röra sig fritt.

Sjukdomen är oberäknelig och Susanna vet aldrig när yrseln ska slå till men på senare tid har hon varit förskonad från svåra anfall, det senaste hade hon vid midsommar förra året. Men hon är inte orolig för anfall.
– Det betyder mycket att jag kan jobba i mitt eget tempo. Och att jag älskar mitt jobb, säger Susanna Ekström. 

 

Taktil massage:
Metoden har utvecklats i Sverige. Massören använder jämna, lugna tryck efter ett särskilt rörelsemönster.

Den som får massage ligger inbäddad i filtar och endast den del som masseras sticker fram.

Syftet är att få kroppen att utsöndra hormonet oxytocin som skapar lugn och välmående.

Taktil massage används en del inom sjukvården, bland annat för gravida, patienter med kronisk smärta och inom åldringsvården.

Annonser

view counter